Såg dig i rutan, Du tvekade så,
kunde
dig inte till att döda förmå,
men
i krig gäller att bli slagen eller slå!
Ögonens
fruktan fick mig att tänka,
”Vem
vill frivilligt ge sig in i något på villkoren; Dö eller Döda
skjuta
en medmänniska och se blodet stänka”?
Men
du har lika liten chans till återvändo som en kvinna på väg att föda?”
Ändå
är skillnaden milsvid,
kvinnan
ger liv, medan soldaten det föröda.
De
som beordrar krig,
sitter
kvar vid sina skrivbord,
talar
i telefon, skriver papper, och lämnar inte med en fot sin säkra stig!
Hur
många har dött?
Hur
många kommer att dö?
Livet
är så kort!
Är
det verkligen meningen att vi för det med kulor skall sätta stopp?
Ingen
vinner, nej alla förlorar,
den
som har ett liv och ger det,
den
som tog det som han hade,
och
säg nu inte att jag eländet förstorar!
Någonting
har gått snett,
och
de bakom sina skrivbord är helt utan vett!
Människor
bestämmer över andras rätt att leva,
hur
kan regler få vara så skeva?
Lägg
ner vapnen och kämpa för fred på jorden!
Kan
ge mig tusan på att jag tog dig på orden!
Susen M J © 1982
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar