Varför skall alla nödvändigt vara lika?
Vart man än vänder sig skall alla på en värderande kika.
Det känns som om folk ska bestämma sig för om man duger,
men vem säger att inte utseende, stil och kläder ljuger?
Jag får inte vara för tjock eller smal, osäker, bryta i språket eller stamma.
Nej, för då får jag stå ensam i ett hörn och damma!
Jag
måste passa in i mönstret för att vara populär,
–
senaste frissan, vrålsnygga kläder –det spelar ingen roll om man i det klär,
för har man bara rätta stilen går man hem i alla väder.
Men jag vill inte vara precis som alla andra,
inte vara med i masscirkeln och vandra.
Jag
är inte tuff utan mjuk i sättet,
och
sätter i första hand inte stilen utan vettet.Jag vågar säga vad jag tycker och tänker,
och jag gärna en medmänniska en varm tanke skänker.
Någon sade: ”Du kan inte tycka synd om alla som har det svårt!”
Och det är nog rätt för då blir nog livet i det närmaste stenhårt.
Jag ser nog rätt vanlig ut, fast en aning mullig,
ett sjukt problem, men tjock kan ju inte vara gullig!?
Nej, precis som alla andra skall man vara snygg och slank,
och helst göra sig på modegrejor pank.
Fast jag vill vara mig själv och tänka en tanke som är min egen,
och en dag kanske det är det som vinner i längden på ”poppisstegen”!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar