Kapitel 27: Arizona
Nästa anslutningsplan från Los Angeles till Arizona skulle inte gå förrän strax efter sju på morgonen, så det var alltså mer än fem timmar dit! Och där var jag helt ensam, på Los Angeles nedstängda flygplats, under mina första skälvande timmar i USA, efter flera dagar på resande fot. Jag var helt slut och bara måste få sova! När jag kom ut ur flygplatsterminalen fick en man syn på mig och frågade om jag behövde taxi. För sent insåg jag att han var civilklädd, och att han förmodligen körde "svart taxi", även om jag då inte visste att det var så det kallades. Efter en bra stund var vi framme vid ett motell. Taxichauffören bad om 25 dollar och erbjöd sig att komma tillbaka?! För vad? Underhålla mig? "Nej Tack!" sa jag bestämt.
Klockan var närmare halv tre på natten när jag äntligen checkade in på rummet. Och kom på att jag inte hade någon väckarklocka! Så det var bara att gå ner och väcka Motel-ägaren igen och be om att få låna en. Jag hade knappt hunnit somna innan det var dags att gå upp igen. Samlade ihop mig, väckte innehavaren för tredje gången denna natt, och bad honom ringa efter en taxi. Den dök snabbt upp och tog mig till flygplatsen på mindre än halva tiden det tagit att komma till motellet. Och kostade dessutom bara fem dollar! Så blev mitt första möte med Amerika, och jag kände mig oerhört lurad.
Väl framme i Arizona möttes jag av familjen L, men bara pappan och barnen då, eftersom jag missat mamman som åkt på en affärsresa till New York City. Hon var inköpare för en herrklädesaffär, och skulle vara borta i fyra dagar.
Klockan var närmare halv tre på natten när jag äntligen checkade in på rummet. Och kom på att jag inte hade någon väckarklocka! Så det var bara att gå ner och väcka Motel-ägaren igen och be om att få låna en. Jag hade knappt hunnit somna innan det var dags att gå upp igen. Samlade ihop mig, väckte innehavaren för tredje gången denna natt, och bad honom ringa efter en taxi. Den dök snabbt upp och tog mig till flygplatsen på mindre än halva tiden det tagit att komma till motellet. Och kostade dessutom bara fem dollar! Så blev mitt första möte med Amerika, och jag kände mig oerhört lurad.
Väl framme i Arizona möttes jag av familjen L, men bara pappan och barnen då, eftersom jag missat mamman som åkt på en affärsresa till New York City. Hon var inköpare för en herrklädesaffär, och skulle vara borta i fyra dagar.
Jag blev bjuden på mexikansk mat för första gången i mitt liv: (den skulle inte nå Sverige än på flera år) Enchiladas, som var allt för fett, och Tacos, som var mer i min smak. Så mätt jag blev.
Min allra första dag i Amerika kändes overklig. Kunde inte riktigt fatta att jag var där. Och att det skulle dröja ett helt år tills jag skulle få träffa min familj igen.
Jag gick runt och försökte bekanta mig med det enorma huset. Bara att det innehöll sex badrum, nio TV-apparater och tretton telefoner tycker jag säger det mesta! På baksidan av huset fanns en stor pool med tillhörande pool-hus där Mrs L:s bror, en livs levande cowboy, bodde. För övrigt var klimatet precis som jag hoppats, varmt. I januari! Och det växte citroner som man kunde plocka via takfönstret. Innan jag gick och la mig i mitt fräscha rum, som hade både TV och eget badrum, frågade jag Mr L om hans fru lämnat de instruktioner som vi hade pratat om innan jag lämnade Sverige. Vi hade förstått att risken fanns att vi skull missa varandra om jag blev försenad på resan, och därför bestämt att hon skulle skriva ner vad jag förväntades göra under den första veckan. Jodå, det hade hon lämnat, svarade han jakande och gick och hämtade en hel bunt papper.
Jag gick runt och försökte bekanta mig med det enorma huset. Bara att det innehöll sex badrum, nio TV-apparater och tretton telefoner tycker jag säger det mesta! På baksidan av huset fanns en stor pool med tillhörande pool-hus där Mrs L:s bror, en livs levande cowboy, bodde. För övrigt var klimatet precis som jag hoppats, varmt. I januari! Och det växte citroner som man kunde plocka via takfönstret. Innan jag gick och la mig i mitt fräscha rum, som hade både TV och eget badrum, frågade jag Mr L om hans fru lämnat de instruktioner som vi hade pratat om innan jag lämnade Sverige. Vi hade förstått att risken fanns att vi skull missa varandra om jag blev försenad på resan, och därför bestämt att hon skulle skriva ner vad jag förväntades göra under den första veckan. Jodå, det hade hon lämnat, svarade han jakande och gick och hämtade en hel bunt papper.
Det var 24 handskrivna A-4 sidor med städinstruktioner! En chock!
Hemlängtan skrek i mig, och överröstade min starka längtan, och stora dröm om Amerika.
Den kvällen grät jag mig till sömns.
Susen M J ©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar