Susens Dikter 24: Min lilla bil och jag

Min lilla bil och jag

Vi möttes en kall februaridag,

min lilla bil och jag.

Hon var både gammal och sliten,

men jag blev ändå i henne så himla biten,

för hon var billig i drift och lagom liten.

Någon sa: ”Du har skaffat en sparbössa utan botten!”

och det är klart, sannolikheten var lika stor för nit som vinst på den lotten.

Mitt körkort var relativt nytt och att köra var jättekul,

vad kunde då vara mera toppen än att susa omkring på egna hjul?

Nybesiktigad och fräsch med nya vinterdäck,

tyckte jag att hon var både mysig och fräck.

Förstod naturligtvis att hon inte kunde vara helt felfri och perfekt,

och visste med mig att ur funktion var både värme, isolering och fläkt!

Hon var gammal ”född” sextiosju,

samma år som vi fick högertrafik ju,

och måste fixas till med både vax polering och färg,

pappa lovade hjälpa till, men såg att han som har sådant till yrke,

rös genom både ben och märg.

Sedan dess har han lagt ner många timmar och sig nästa utslitit,

och nära på tungan sin avbitit.

Fick henne visserligen till ett billigt pris,

för den summan får man i dag inte ens en servis.

Men första misstaget blev att bogsera sönder en del av underredet,

men lugn, det var bara början i händelseledet.

Många morgnar fick jag starta med kablar,

så det var inte bara en gång jag skrek åt henne: Sablar!

Batteriet ville inte längre, så det fick bytas ut,

så helt plötsligt var vindrutetorkare, ljuddämpare och blinkers också slut!

En dag skulle mamma och syskon följa med ut och handla,

men vi kom bara halvvägs, bromsarna låg på, däcken var stekheta,

Så det var bara att gå ur bilen och hemåt vandra.

Då stämde devisen ”Åk ut och gå hem”,

på det får man vara beredd om så milen är fem.

I en annan knivig situation behövdes handbromsen för att den kunna klara,

inte för jag vet hur, men rätt som det var hade jag den i handen bara.

Som om inte detta var nog fick jag även bensinstopp,

en taxichaufför bogserade till närmaste mack,

har snart varit med om det mesta, på det kan jag hissa flaggan i topp.

P-böter har jag hunnit få två gånger,

då har jag inte sjungit så värst fina sånger!

Susen heter hon, min lilla bil,

med stor, blankpolerad stil,

det vet nog varenda en i Staden som kört bakom i samma fil!   

                 Susen M J © 1980  

 

Foto: Susens tankar