Susens Dikter 25: Även om jag far står skogen väntande kvar

Även om jag far står skogen väntande kvar
Jag sitter i en skog och tänker,
tystnaden en sällsam ro mig skänker.

Jag vill ge mig ut i vår stora värld, lära massor av nytt,
känna mig som upptäckare på färd.
Men ”min” skog får mitt blod att stanna till,
helt plötsligt vet jag inte alls vad jag vill. 
Skogen lever där den står,
ty på naturen man inte rår.
Även om jag far kommer träden att stå kvar,
undrar om den tänker: ”Du vet aldrig vad du får, men alltid vad du har!”

Frid, skänker mig min skog,
insuper dess underbara skönhet som om jag aldrig kan få nog.
När jag är ledsen gör skogen mig glad,
kanske är det tystnaden, vindens sus eller trädens färggranna blad.
Naturen andas, ger mig syrets nödvändiga halt,
och jag går lika gärna hit när det är varmt som kallt.

Kära skog, även om jag far,
så står du där väntande kvar.

       Susen M J © 1980      

Foton: Susens tankar

"Min" älskade skog