Kapitel 114: Äntligen Hemma!

Det är ingen överdrift: Det var helt enkelt underbart att vara hemma igen! Visst jag fick gå på en himla massa återbesök, och åka in till sjukhuset med dunkar med urin som jag samlat i både ett och två dygn emellanåt, men det var ändå så skönt att vara hemma. Och att få sova i min egen säng. Och att prata i telefon, med min familj och mina vänner. Och hitta på saker tillsammans med dem. Och att sitta uppe hos Helena och bara gapskratta! För det gjorde vi ofta. Ibland halva nätterna. Inte klokt egentligen så mycket hon och jag kunde skratta tillsammans. Ibland över absolut ingenting. Folk undrade nog ibland vad det tog åt oss, men vi hade så himla roligt.

Augusti månad kom och gick ganska snabbt, och så när det började närma sig september, och därmed också min 30-årsdag, så kände jag att NU är det dags! Att börja bearbeta Doktor Ingrid helt enkelt. För jag ville verkligen fira min 30-årsdag i New York City! Bara två månader efter det att jag nästan dött på sjukhuset på grund av saltbrist! Nej, det skulle inte bli lätt att övertyga Doktor Ingrid om att tillåta mig att jag skulle få ge mig iväg. Men jag tänkte inte ge upp i första taget.

Besöket hos min doktor var inne, och efter det att hon gått igenom mina provsvar och kunnat konstatera att de alla var till hennes belåtenhet, så kunde jag inte hålla mig längre. "Jo, så är det ju det där med att jag fyller år snart." "Ja, just det, 30 år är det ju du fyller nu i september." "Ja, jo och det skulle jag såå gärna vilja fira i New York City. Tillsammans med min bästa kompis Maggan, ja barnmorskan du vet." "Njaaä, jag vet inte om det är så klokt att resa iväg så där långt så nära inpå din operation alltså!" "MEN SNÄLLA jag vill det ju såå gärna!" Det blev tyst i rummet en bra stund, och intensiteten på oron steg i min mage. Det gjorde ont i mellangärdet nu. Så tittade Doktor Ingrid långt och forskande på mig, sedan sa hon: "Nåja, Du har ju ett rekorderligt fruntimmer med dig på resan!" Och därmed var min födelsedagspresent klappad och klar! 

           Susen M J ©