Du
stjärna är så fjärran,
men
ändå du mitt hjärta värmer,
och
mitt öga en smula ljus du skänker,
där
du långt borta i det oändliga blänker.
Vill
komma dig nära,
men
även om jag kunde,
skulle
du snart min kropp förtära.
Så
där i fjärran du hör hemma,
och
jag på min jordlott,
tiden
ut skall ära.
Se
på dig ibland,
med
längtan i mitt sinne,
gömma
bilden av ditt ljus i mitt inre,
till
en dag, då jag den rätta vägen till dig finner!
Susen M J © 1979
 |
Foto: Susens tankar
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar