Kapitel 19: Student och arbetssökande

Kapitel 19: Student och arbetssökande

Studierna på gymnasiet gick trögt. Mikrobiologi, anatomi och sjukvårdslära kändes inte riktigt som min grej. Dessutom var det lurigt att studera symtom och diagnoser, för till slut tyckte jag att jag hade alla de sjukdomar vi läste om. Snacka om hypokondri. Men det allra värsta var ändå att jag var så innerligt trött. Jo visst, tonåringar lever visserligen i ett moln av konstant trötthet, men det här var ju inte klokt. Jag var bara 16 år gammal och kände mig allt som oftast avundsjuk på patienterna för att de fick ligga i sina sängar, och önskade ibland att få byta med dem. I dag tycker jag att både jag och omgivningen borde förstått långt tidigare att det verkligen var någonting som inte stämde, men samtidigt...

Det var strax före jul och närmade mig studenten - som vi inte firade nämnvärt, kanske för att den inföll i december - och hade bestämt mig; Jag ville arbeta med friska människor! 

Och kom då att tänka på de gånger jag hälsat på min mamma på BB på sjukhuset när hon fött mina syskon. Där fanns en alldeles speciell positiv känsla i luften. Glädjen var alltid så påtagligt närvarande när man kom in på Kvinnokliniken. Och de nyblivna mammorna verkade ha så god hjälp av varandra: Förstföderskor fick tips och stöd av omföderskor, och de skrattade och verkade ha så roligt tillsammans. Mamma träffade flera av sina väninnor på kvinnokliniken de gånger hon födde barn, och de följde varandra sedan genom livet under många år.

Sagt och gjort, jag gick upp till personalavdelningen på Sahlgrenska sjukhuset, fyllde i en arbetsansökan, och sa till den personalansvarige: 

"Jag vill arbeta på KK!" "Nja, det blir nog inte så lätt!" blev svaret. "Nähä, då går jag väl till ett annat sjukhus!" kontrade jag. 

Några dagar senare fick jag ett brev om att kontakta personalavdelningen angående ett arbete: "På röntgen." "Nej tack, jag skall arbeta på Kvinnokliniken!" "Ja, men jo, vi har faktiskt ett vikariat, på sex månader, på Förlossningen?" 

"Ja tack, då tar jag det!" svarade jag, 18 år gammal, utan att ha den blekaste aning om vad det innebar att arbeta på en förlossningsavdelning.

                   Susen M J ©