Kapitel 20: Ovärdig

Kapitel 20: Ovärdig

Den höstterminen då jag tog studenten och sökte arbete på sjukhuset fyllde jag 18 år, och livet var komplicerat. Jag mådde inte bra, men kunde inte sätta fingret på vad som var fel. Fortfarande fick jag höra till och från att jag var tjock och inte dög. Av både kända och okända. Det gick verkligen rakt in i min själ och skadade mig ordentligt. Jag var ofta ledsen. Levde i en slags melankoli. Arbetade ständigt med att komma till rätta med min vikt: Körde egen diet, fastade och var med i Viktväktarna - där jag för övrigt var den ENDA som tränade, ihärdigt och regelbundet - men ingenting hjälpte. Min kropp lyssnade helt enkelt inte på mina ihärdiga försök till att nå min målvikt. Det hade på något sätt blivit min ledstjärna: "När jag väl blev tillräckligt smal, så skulle också hela livet lägga sig till rätta!" För det var ju tydligen det allra viktigaste i vårt samhälle?! Att vara smal och snygg! När jag äntligen blev tillräckligt smal, först Då, skulle jag även vara förtjänt av att träffa min stora kärlek. Vilket det inte fanns något som helst inslag av i mitt liv, kärlek alltså. Ja, jo från föräldrar, syskon, släkt och vänner kände jag villkorslös kärlek, men i övrigt hade jag varken beundrare eller romantik. Hade aldrig ens varit i närheten av att ha en pojkvän. Inte för att jag inte blev intresserad. Utan för att jag helt enkelt ALDRIG fick något gensvar. I alla fall inte tillräckligt tydligt för att jag skulle förstå att det fanns där: "Det kanske är Du som är otydlig!" fick jag då höra. Så jag blev övertydlig, och de tilltänkta försvann än mer in i fjärran. Skulle mitt liv för alltid förbli så? Det var min största rädsla. Och att jag kanske ALDRIG skulle finna kärleken jag så hett längtade efter. Men någonstans också kände så starkt att jag inte var värdig.

När jag såg mig omkring i min omgivning undrade jag allt som oftast hur de par som faktiskt fann varandra bar sig åt. Och vad de hade som jag uppenbarligen saknade? "Det kommer!" fick jag allt som oftast höra. "NÄR?" Skrek det inom mig. För ingen kunde ju egentligen lova mig att jag skulle finna min kärlek. INGEN! 

                 Susen M J © 


Foto: Susens tankar 

Första charterresan Benidorm

Mina vänner skojade att jag hade en beundrare när de såg bilden



Foto: Susens tankar

Min 18-årsdag