En stjärna så klar,
den blinkar,
tittar intensivt, vill ge den ett svar,
lyfter min hand och vinkar.
Tänk att jag ser dig stjärna så klart,
du finns långt, långt borta,
men ditt ljus når mitt öga med en fruktansvärd fart,
Så
en dag exploderar ditt ljus,
gnistornas
blänk blir så korta.
Känner
något av sorg,
men
samtidigt något av lyckans rus.
Bevittnar
ditt stjärnfall, önskar mig något, en hemlighet.
Min
blick drömmer sig bort,
ögonlocken
sluts,
tar med ditt ljus in i drömmarnas värld när jag somnar inom kort.
Susen M J © 1981  |
Foto: Susens tankar
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar