Känner
en namnlös längtan efter något,
det
okända,
som
ger en lyckokänsla så stor att man knappt behärskar den.
En
klump i halsen som smärtar över något okänt,
något
jag vill känna, göra, lyssna till eller kanske bara bevittna.
Längtan
efter det okända, outforskade någonstans.
Vill
ge utlopp för min längtan,
men
man slipper inte igenom spärren utan passersedel.
Vill
man nå fram till lyckan betyder det att man måste kämpa för det.
Min
längtan tunnas ut,
men
lågan slocknar aldrig helt,
utan
blossar åter upp när den får ny näring.
Spirande
i full blom finns den där en dag och jag kanske får bilden av min längtan
fullkomlig.
Och
tänker då kanske:
”Det
var så enkelt,
och det okända har hela tiden varit något
okomplicerat.
Det
har hela tiden funnits,
kanske
inte tillräckligt nära,
men
inte heller helt utom räckhåll.”
Susen M J © 1980
 |
Foto: Susens tankar
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar