Kapitel 17: Glädjeämnen
"Det var den bästa film jag sett i hela mitt liv!" suckade jag i soffan. "Det säger du alltid!" svarade min bror Anders. Ja, kanske hade han rätt i det. I alla fall när det gällde de där riktigt romantiska gamla filmerna från Amerika. Som alltid slutade lyckligt... helst! Det var nog en inneboende längtan, precis som när det handlade om Askungen och Den fula ankungen, att livet skulle bli lyckligare! Och kärleken visste jag, redan som väldigt ung, att den var det viktigaste i livet: Inte pengar, inte makt, inte karriär, inte kändisskap, utan den rena stora kärleken, den var lyckan.
I en automat på ett tivoli i USA, som innehöll Esmeraldas spådomar, fick jag för många år sedan ett kort som bland annat berättade att jag var FÖÖR romantisk. Under större delen av mitt liv har det nog varit en underdrift! För jag har alltid velat tro på den stora kärleken. Men med tiden blivit mer och mer desillusionerad... eller kanske landat i verkligheten. Vilket är ganska trist om jag skall vara helt ärlig.
Förutom att se film, serier, läsa böcker och skriva, så älskade jag musik under uppväxten. Ja, inte sjunga eller spela själv, utan att lyssna på, och njuta av musik. Som riktigt ung var tillgången väldigt begränsad med bara en kanal på Tv:n, och enstaka radiostationer, som inte alltför ofta spelade så mycket musik om man säger så. Min morbror var den som ledde mig in på musikspåret tidigt. Och glädjen visste inga gränser när jag fick köpa hans bandspelare:
Nu kunde jag spela in Tio i topp direkt från radion och lyssna på mina favoriter när jag ville!
En jul låg det största paket jag någonsin skådat under vår gran. Vi barn fick inte gå där och plocka bland julklapparna, utan det gällde att ha stort tålamod och vänta in jultomten - som jag förresten trodde på till jag var tolv år 🌝 - och han kom ju inte förrän någon gång i skymningen. När han äntligen närmade sig att dela ut det stora paketet var spänningen i rummet olidlig. Så när han äntligen sa att det största paketet var till Mig, kunde jag knappt tro att det var sant; Men så var det! Min underbara morbror hade köpt ett komplett stereopaket till mig, med både skiv- bandspelare, förstärkare och högtalare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar