Så med allt rätt i världen hade jag skickat in en anmälan met ett yrkande om ersättning på grund av felbehandling till Konsortiet för Patientförsäkring något år tidigare! Vem har sagt att det går fort? Nej, utan tålamod kommer vi inte långt! Och den där eftermiddagen i slutet av mars låg det så äntligen ett brev med deras logga på hallgolvet nedanför brevinkastet. Jag brukar alltid bli väldigt glad bara av att brevbäraren inte passerat, utan faktiskt lagt något i min låda. Då handlar det ju förstås helst om att få post från familj och vänner, och i allra sista hand - fönsterkuvert! Men den där dagen upplever jag, så här långt senare, lite som i ultrarapid En väldigt besynnerlig känsla av spänning och rädsla genomsyrade hela min kropp!
Jag tog upp kuvertet, vägde det lite i min hand, bar in det i vardagsrummet och la det på soffbordet. Jag vågade inte öppna det! För jag orkade bara inte bli besviken på grund av ett avslag på mitt yrkande! Jag hade gått igenom helveten, i omgångar, på grund av alla de läkare som inte lyssnat på mig genom alla år! Ögonläkaren var bara en av många, men henne var ju den enda jag hade träffat kontinuerligt. Och hon var den som missat mest egentligen. Jag hann tänka mycket när jag cirklade runt det vita kuvertet. Och runt i min lilla kompakta lägenhet under tid som verkade oändlig.
Till slut tog jag ett djupt andetag och slet upp brevet och läste. Sedan tog det en stund för innebörden att sjunka in. Jag satt som en ihopsjunken hög i mitt favorithörn av soffan och bara andades en stund. Och blundade. Försäkringsbolagets medicinska expert hade kommit fram till att det rörde sig om en behandlingsskada, och att jag skulle få ersättning på lite drygt 100 000 kronor! Och jag bara satt där - som förstenad.
Skrev om ögonläkaren den 28 juni 2017 Kapitel 68: Ögonläkaren
Susen M J ©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar