"Men Susen, det förstår Du väl, att här kan vi ju bara inte gå in?" "Varför INTE det då?" Nu började jag bli irriterad. Vad var problemet? "Vi är helt enkelt inte klädda för att gå in här!" Klädda?!? Jag stirrade uppifrån och ner, först på Maggan, och sedan på mig själv i ett av hotellets stora panoramafönster. Spegelbilden visade en fritidsklädd turist från Sverige, med det blonda långa håret i slarviga lockar - Borstar Mitt Hår En Gång OM Dagen, Antingen Det Behövs Eller Ej, Bara Så Ni Vet (Inget-Slängande-Hår-Britt Ekland-stil Precis;-) - T-Shirt och City-Shorts, kanske något svettigt skrynkliga, och med en och annan fläck efter dagens långpromenad genom det för tiden ovanligt varma New York. Men i övrigt fann jag inget större fel på min klädsel. Och på fötterna hade jag platta skor (alldeles för platta skulle det visa sig då jag i månader efter resan - som omfattat massor av stadspromenader - led av svåra smärtor i vaderna. Från hälarna till knävecken! Många veckor och flertalet läkarbesök senare konstaterades: Hälseneinflammation - i båda benen. Men det var jag än så länge lyckligt omedveten om, den där dagen framför Hotellet.)
Vi är ganska envisa, både jag och Maggan, men det är nog bara allmänt känt att jag är av just den där envisa typen - Maggan döljer det bättre! Men den här gången vann jag! Och därmed äntrade vi Waldorf-Astoria, som är ett amerikanskt lyxhotell på 301 Park Avenue på Manhattan i New York. Rykten säger att det kostar si så där 5000 kronor för en natt att logera där - men även att de brottats med vägglöss på senare år. Löst för länge sedan, men ändå, Lyx ger ingen garanti för att klara sig undan vardagsproblematik - det drabbar alla!
Det var en ovanligt varm septemberdag, denna söndag. Vi hade siktet inställt på Central Park. Och då skulle vi bland annat ta med oss en av USA:s dagstidningar, version söndags-upplaga, tjock som bibeln! Men vi hade inte sett en enda tidningssäljande butik, trots att vi promenerat oändliga gator och avenyer från öst till väst denna soliga förmiddag. Mitt hopp stod nu till hotellet - de måste ju bara sälja söndagstidningar. Vad vore det annars för Lyxhotell.
När jag till slut lirkat färdigt med min kära väninna och reskamrat, gick vi upp för trappan till hotellentrén, och blev hälsade välkomna av en Portiere, som dessutom höll upp dörren för oss: Vadå inte kan gå in? Det fanns i alla fall inte i hotellpersonalens medvetande. Sedan gick vi igenom den flotta hotellvestibulen med dess tjocka heltäckningsmattor, fram till incheckningsdisken och frågade var vi kunde köpa dagstidningar: In the shop downstairs, svarade kvinnan bakom disken. Hur trevlig som helst.
Vi köpte tre tidningar. Som tur var fick vi en påse att bära dem i, för de vägde massor. Sedan gick vi med vår skatt till Central Park, placerade oss på en bänk med storslagen utsikt. Och läste, New York Times, USA today och New York Post, under tystnad - större delen av den dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar