Kapitel 128: Brevet från USA

På baksidan av en anmälningsblankett till Michael Boltons Fan Club var ett brev i några korta rader nedtecknat, som började med "Dear Susen" och avslutades med "Good luck on your speedy recovery, Scho." Jag har i stort sett hela mitt liv brevväxlat med människor, och jag älskar verkligen att få brev. Riktiga brev. Inte elektroniska egentligen. Utan sådana gjorda av papper, med frimärken, och av mänsklig hand med personlig handstil skrivna. Det finns en väldigt speciell kärleksfull handling i ansträngningen att formulera, och posta sina tankar och ord till en annan människa. Jag visste inte det då, men de där första raderna från en för mig helt okänd människa på andra sidan jordklotet, skulle bli början på en unik relation som skulle sträcka sig över lång tid framöver.

Jag blev så överrumplad av värmen och omtanken i brevet att jag skrev svar direkt. Samtidigt funderade jag nyfiket över personen bakom brevet; Vem kunde hon vara? Vad jag förstod allmänt om Fan klubbar var att det var ungdomar som startade dem för att hylla sina idoler. Så vem var då Scho? Någonting sa mig att hon var en ung flicka som fortfarande gick i grundskolan, kanske i fjortonårsåldern, och som tillsammans med likasinnade tog hand om, och svarade på beundrarposten till en gemensam idol.

Ganska snart efter det att jag skickat det där första svaret till Scho fick jag brev från henne igen. Och därmed startade en intensiv brevväxling som skulle komma att betyda så oändligt mycket för mig. Och bli en stor del i att jag tillfrisknade allt snabbare. Jag förstod visserligen ganska snart att jag varit väldigt fel ute när jag trodde att Scho var en ung tonårsflicka. Men det skulle dröja innan jag fick reda att hon flera år tidigare  passerat pensionsåldern. Det var först när hon skrev att: "Min son och Michael Bolton är nära vänner, så nu när min son fyllde femtio år så ordnade Michael med ett Surprise Birthday Party för honom." Visst förstod jag att jag varit helt fel ute när det gällde Scho och hennes ålder, men att hon hade en son som fyllt 50 år!? Det var nästan mer än skrattretande hur fel jag gissat om hennes person. Långt senare förstod jag att hon fyllt 75 år bara någon månad efter det att jag fått hennes allra första brev. Något jag ler stort åt varje gång jag tänker på det. Och bevisar bara allt för väl att hon alltid behållit sitt unga sinne.

                            Susen M J ©