Kapitel 137: På jakt efter gynekolog

Även om jag vid det laget redan arbetat på Kvinnokliniken sedan elva år tillbaka, så visste jag faktiskt inte riktigt hur jag skulle gå tillväga för att få en tid hos en gynekolog. Utan tvekan visste jag att jag gärna ville gå till någon av doktorerna på min arbetsplats. Och gärna då doktor Anders som jag kände stort förtroende för. Men naturligtvis var han på resande fot. Ute i världen någonstans på någon läkarkongress. Så jag pratade i stället med en av våra kvinnliga doktorer i chefs-befattning, och vi kom överens om att jag skulle boka en tid hos henne. Jag berättade att barnmorskan som tagit mitt cellprov sagt att någonting såg förstorat ut i anslutning till min livmoder. Men nej, den kvinnliga läkaren fann ingenting konstigt. Allt såg normalt ut. Först blev jag bara oerhört lättad, och tänkte att barnmorskan misstagit sig, men så en morgon när jag precis vaknat några dagar senare, och var rejält kissnödig så tittade jag lite extra på min mage innan jag steg upp. Och det var verkligen något som inte stämde, för även om jag aldrig haft en platt mage så stod den upp onaturligt mycket, och var uppsvullen långt ner på vänster sida. Som om det låg en boll där under skinnet. Nej tänkte jag det här stämmer inte!

Nästa doktor jag talade med var även det en av de kvinnliga. När hon förstod min oro, och även att jag så nyligen gått igenom en operation för ett Hypofysadenom, sa hon att hon självklart skulle göra ett ultraljud på mig. Om inte annat så för att konstatera att allt var normalt och därigenom lugna mig med ett sådant besked. Inte heller hon fann något onormalt, utan friskförklarade mig helt och hållet.

Ytterligare en vecka passerade, men den där gnagande oron ville inte släppa taget. Och nu skulle äntligen doktor Anders komma hem från sin resa. Jag haffade honom första dagen på jobbet och förklarade snabbt att jag behövde hans hjälp med en undersökning. Inga problem. Inte vet jag hur de andra två gynekologerna burit sig åt, men de hade i alla fall totalt missat de fynd doktor Anders gjorde vid ultraljudet: En rejäl tillväxt i anslutning till min livmoder! "Det är troligtvis, och med all säkerhet ett Myom, en muskelknuta. De är helt ofarliga, men det här är rejält stort och måste opereras bort. Och det bör ske ganska snart." sa han så där doktoraktigt myndigt som jag tycker så mycket om. Jag blev helt lugnad av hans ord. Nu behövde jag inte oroa mig mer, för nu visste jag att jag var i goda händer! Men Du, sa jag, skulle vi kunna ta den operationen efter Michael Boltons konsert? Han tittade på mig med ett litet leende och svarade Inga problem!

                          Susen M J ©