Kapitel 48: Bostad

Kapitel 48: Bostad

Någon vecka efter det att jag varit och anmält mig som bostadssökande hos Allmännyttan, kändes situationen än mer ansträngd hemma. Jag bara måste hitta ett eget boende. Så jag travade i väg till samma kontor igen. Den här gången med vässade argument: "Jag bara måste hitta en egen lägenhet, jag är över tjugo år, och vi bor sju personer i 115 kvadratmeter!" Ja, jodå, visst förstod kvinnan min situation, men alltså det rådde enorm bostadsbrist, i hela landet faktiskt. "Men..." så stannade hon upp... "jag har faktiskt en uppsägning här som jag inte hunnit göra vid än!" Det kunde bara inte vara sant! Hon öppnade en skrivbordslåda och plockade fram ett papper. "Jodå, det är en etta, 35 kvadrat, i Västra Frökunda, inflyttning 1a april. Du kan gå och titta på den, sedan ringer du mig, så ser vi!" "Jag tar den!" Nej, men du vet, du måste se lägenheten först." När jag väl fick tag i hyresgästen som bodde i ettan hade jag redan gått utanför fönstren, tittat och fantiserat om hur det skulle vara att bo där. Grönt, ingen insyn, bo på bottenvåningen men ändå en våning upp. Jodå, det skulle absolut funka!

Mamma gick med mig och tittade på lägenheten. Jag gick i stort sett rakt igenom den, kände av planeringen, och hade i mitt huvud redan flyttat in: "Skall Du flytta hit, så kanske jag till och med kan tänka mig att stanna!" sa killen som visade lägenheten. Jag som inte var van vid den typen av uppskattning från män, inte som de sa rakt ut i alla fall, blev både smickrad och glad.

Direkt efter besöket i lägenheten sa jag till mamma: "Jag tar den! Jag bara måste ha den!" "Ja, jo..." sa hon "...men både parketten i vardagsrummet och tapeten där var väldigt slitna!" Jaså!? Det hade jag varken märkt eller tänkt på. Jag ville bara flytta in! Så jag ringde direkt till kvinnan som förmedlat lägenheten och sa att: "Jag tar den!" Och det helt utan förbehåll. Strax efter kunde hon meddela: "Du får den!" Jag har sällan varit såå lycklig. Äntligen skulle mitt vuxenliv helt på egna ben få ta sin början.

                        Susen M J ©