Kapitel 42: Annat Annorlunda i Amerika
Det fanns mycket mer som jag upptäckte var annorlunda under mitt år i USA: Bara Dubbelmoralen i sig skulle jag kunna beskriva på så många olika sätt... i dagar! "När jag berättar om mina ogifta vänner som lever i sambo-förhållanden - med barn - så kan de knappt hålla masken! De kan inte förstå att man inte först skaffar vigselbevis! Här ska man helst inte bo ihop, och definitivt inte vara föräldrar utan att vara gifta!
Att sola topless på en badstrand på är helt emot alla regler. Det blir böter på sådant! Ja, på mer än ett sätt är amerikaner fullkomligt vettskrämda att visa sig/se nakenhet, främst då kvinnobröst vad det verkar. Vet inte hur många amerikanska filmer, exempelvis på bio, jag sett, där 80-90 procent av dialogen består av svordomar och könsord, utan att någon i publiken verkar ta illa vid sig. Men, så sveper kameran över en naken kropp, och det går genast ett bestört sus genom publiken!?
Jag brukar träna på en hälsostudio för enbart tjejer, och även där märker jag stora skillnader mot hemma. Flickorna är blyga inför varandra och även i bastun och duschen måste man ha baddräkt eller bikini på sig! Klär om gör man i enskilda bås. Eller så går man helt enkelt hem och duschar.
Strävandet mot jämlikhet mellan män och kvinnor existerar inte alls i lika stor utsträckning som hemma.
Tänk att mindre än ett dygns flygresa kan ta en till ett land som är så långt före materiellt, tekniskt och även medicinskt sett, samtidigt som det känns som om man reser tio till femton år tillbaka i tiden! Även om levnadsstandarden i stort är på samma nivå som vår, ibland bättre, det är bara moraltänkande och levnadssätt som halkar efter!"
Det är spännande att åter besöka mitt unga, kritiskt tänkande jag. Vilken koll! Eva Runhammar, min underbara lärare på KOMVUX många år senare, skulle jubla över mitt källkritiska Då!
Innan jag lägger undan de på skrivmaskin nedpräntade sidorna faller blicken på första sidan igen:
"Allt var klappat och klart en solig januaridag med minus 24 grader i luften, då jag startade min långa resa till en av de varmare delstaterna i USA. Nämligen Phoenix, Arizona.
Att ta sin väska och släpa sig ombord på båten till Felixstove, England, utan att vända sig om, stanna, springa tillbaka och krama familjen igen, det går bara inte om man vet att det är sista gången på ett helt år, och man inte är gjord av sten. Folk tittade på mig, men vad brydde jag mig om det?! Gråten stockade sig i halsen, det gjorde så ont att jag trodde strupen skulle sprängas. Sedan flödade tårar och nygjord make-up om vartannat.
Timmar senare vaknade jag med ett ryck. I drömmen var jag hemma, men i vaket tillstånd låg jag fullt påklädd, med rödsvullna ögon, i en av Englandsbåtens hytter. Jag grät åter en liten skvätt och öppnade min hemliga avskedspresent, en liten blå-gul flagga. Vilken känsla: Glöm inte bort lilla Sverige i stora Amerika!"
Sedan bläddrar jag till sista sidan igen:
"Att skriva ner allt detta och samla ihop det med så få ord som möjligt, känns både lyxigt och exotiskt, kanske även en smula glamouröst. Men i allt detta får man inte glömma att det finns en totalkontrasterande baksida! Till exempel att jag bor i ett litet samhälle cirka 25 minuters bilfärd ifrån Oakland som sägs, genom statistik och procentuella uträkningar, ha den värsta brottsligheten i världen. Och vara en samlingspunkt för fattiga och utslagna! Att köra bil där är skrämmande, för att inte säga deprimerande, och sker dessutom alltid under skydd av väl låsta bildörrar! Efter att både ha sett lyxvillorna i Beverly Hills, Bel Air, och Los Angeles, men även Greyhoundbussarnas centralstation i samma stad. Med dess hemlösa, utslagna och ibland även skrämmande människor, på nära håll, känns det som om jag - med all rätt i världen - kan säga att USA inte är vad mina dagdrömmerier, och den falska reklamvärlden gav mig bilderna av!"
Där och då, när jag var på väg att packa ihop mitt Au-pair-år för att åka hem var jag ganska fast besluten: Jag skulle inte återvända till mina drömmars Amerika!
Det skulle ta sex år för mig att ändra uppfattning, men då åkte jag tillbaka till det Amerika jag lärt mig Känna och Älska! Och därmed gjorde vi varandra också mycket större rättvisa: Jag och Amerika!
Susen M J ©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar