En känsla så stark att den bränner och svider,
rusar
i mitt blod och gör så ont att jag kvider.
Mina
ögon bränner och står fulla av tårar,
och
mina förbjudna tankar mitt unga hjärta sårar.
Du
är förbjuden frukt för du tillhör en annan kvinna,
och
hur jag än kämpar kan jag inte din kärlek vinna.
Dina
år med mina är dubbla,
säg
mig, varför skall jag alltid över olycklig kärlek snubbla?
Du
tar mig för barn, men jag är ju kvinna,
du
kämpar emot detta faktum, kanske för att en spirande känsla övervinna?
Jag
vet ju så väl att jag dig måste glömma,
och
mina ömma känslor för dig ur mitt hjärta tömma.
Hur
än tiden går,
mitt
minne av dig återstår,
men ännu litar jag till de visa ord som säger att: Tiden läker alla sår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar