Kapitel 61: Back in the US; San Francicso, "The Bay-area" & Napa

Foton: Susens tankar

Kapitel 61: Tillbaka i USA

Visst jag hade sagt det, bara fem år tidigare, då jag återvände till Sverige efter mitt år i USA: "Jag skall aldrig mer åka till Amerika!" Detta trots att jag så väl visste att man ALDRIG skall säga aldrig. För ordet är så definitivt på något sätt, och det blir alltid så jobbigt den där dagen då man ändrar sig. Och måste förklara, och kanske försvara sig - helt i onödan!

Jag hade börjat planera och spara inför USA-resan under hösten, och den skulle gå av stapeln följande vår. Som jag plötsligt längtade. Samtidigt blev jag erbjuden en fast tjänst som ekonomibiträde inom brandförsvaret, på stående fot! Jag ville väldigt gärna ha det jobbet, mycket för att det skulle kunna kombineras med studier på KOMVUX. Och att jag då skulle slippa ta lån under studietiden. Om bara det erbjudandet kommit kanske fyra eller fem månader senare, så hade jag sagt ja direkt. Så jag frågade mannen som erbjöd mig tjänsten: "Kan jag få börja i april/maj om jag ser till att ordna någon som kan ta jobbet fram till dess." Jodå, det skulle kunna fungera alldeles utmärkt! Där och då borde jag ha åkt in till mannen jag pratade med och fått skriftligt på det löftet. Men det går an att vara efterklok. En väldigt nära och kär skolkamrat till mig blev glad över, och accepterade snabbt erbjudandet om "mitt" jobb för den tänkta perioden, och därmed förlorade jag både en gammal vänskap och jobbet i fråga. Och även känslan av tillit under väldigt många år framöver: "Vem i hela världen kan man lita på?" finns det väl en sångtext som går?

Hur som helst, våren kom och i och med den återvände jag till mitt älskade San Francisco, familjen Hansen som jag arbetat för och mina minnen. Men samtidigt också en känsla av oerhörd glädje och lättnad. För jag hade varit rädd att melankolin och tungsinnet, som jag levt med när jag bodde i USA, nu skulle återvända. Ja, som om att det var platsen jag var på och inte inne i mig själv som jag hade mått så dåligt. Det var så fantastiskt när livet där och då bevisade motsatsen: Det var inte USAs fel att jag inte mått bra när jag bodde där. För nu var jag tillbaka på exakt samma plats, och mådde väldigt gott av att vara där. Och de gröna kullar som San Francisco med omnejd är byggda på gnistrade skönt i vårsolen. Där var så oerhört vackert och nu, kunde jag både se det på riktigt, och känna glädjen över det ända in i djupet av mitt hjärta. Och det var verkligen precis den semester jag behövde med tanke på fiaskot i skidparadiset Val Thorens på våren ganska exakt ett år tidigare, där jag föll så illa och bröt fotleden första dagen, som jag berättar om här i Susens tankar längre fram - i Kapitel 67: Val Thorens - Min sista skidresa!

Familjen Hansen var väldigt glada över att ha mig på besök. Strax efter det att jag hade åkt hem när min tid som Au-pair var över, hade George träffat sin blivande fru, Susan. Nu fick jag även lära känna henne på riktigt. Inte bara genom beskrivningar i brev eller via foton. Och det var väldigt roligt. Vi gjorde idel utflykter tillsammans. Bland annat besökte vi vinodlingarna i Napa Valley, och var även på gården där tv-serien Falcon Crest utspelades och som är belägen där. Det var väldigt speciellt att besöka den på så nära håll. Utöver våra utflykter tillsammans så åkte jag på en hel del själv också till ställen jag hade besökt då jag bodde i USA. Och så planerade jag även inför att åka till, och tillbringa en vecka på Hawaii. Maui närmare bestämt.

              Susen M J ©