Susens Dikter 3: Livet är inte lätt för varken liten eller stor

Livet är inte lätt för varken liten eller stor

Det är inte lätt att vara liten, men inte heller att vara stor,

och vad säger då att det är lätt att vara far eller mor?

Som liten är man lyckligt omedveten om livets hårda strider,

och tur är väl det, för dem blir vi tids nog varse vad det lider.

 

Barn växer snabbt och från vaggan är det inte långt till skolbänken,

där utses på något oförklarligt sätt alltid någon som hålls utanför vänskapslänken,

som skylls för det mesta och jämt hackas på,

vi människor är underliga väsen, inte alltid lätta att förstå sig på.

Barnet som inte vill gå till skolan, ofta skyller på ont i magen,

kanske helt enkelt är rädd, för at bli hånad, eller till och med slagen.

 

Så rätt som det är har man blivit stor och skolan är slut,

man skall välja bana i arbetslivets virvel,

en del vet, medan andra varken in eller ut.

Men ett val måste göras för att fylla sin plikt,

för några blir kraven för stora, de orkar inte med ansvaret på lång sikt.

De kanske tar till alkohol, knark eller nervlugnande medel,

andra gör brott, medan de starka sliter hårt för att få ihop till sin dagliga sedel.

 

När man var liten ville man snabbt bli stor,

men när man väl är vuxen man knappt detta tror.

Även livets vackraste rosor har törnen,

Som gör en illa även om man är tuff och stark som självaste björnen.

Vårt största försvar mot allt och alla är: ”Det händer inte mig!”

Ologiskt, för då kan man bara ställa frågan: Varför hände det då dig?

 

Livet är en gåva vi alla fått,

som för en del varar länge, medan den för andra är alldeles för kort!

Så även om livet många gånger känns jobbigt och hårt, så är det ändå i stort ganska underbart,

Det är i alla fall så det känns om bara någon säger något snällt och ler lite rart.
              Susen M J ©1980