Susens tankar 1 år på Alla Hjärtans Dag❤❤❤
Jag kan verkligen inte fatta att det är ett helt år sedan i dag som jag började skriva på min blogg här i Susens tankar - den 14 februari 2017! Det har varit en fantastisk resa! Och jag är så otroligt tacksam för att jag äntligen tog tag i tanken och gjorde allvar av skrivandet. För det satt långt inne, och jag hade verkligen ingen aning om hur jag skulle lägga upp min blogg. Det kom efter hand, och den har kommit att handla om mig och mitt liv, när och hur jag vill! Det har varit svårt men också väldigt nyttigt att skriva om den mobbing, och den känsla av utanförskap som jag växte upp i! Jag har skrattat, gråtit, känt mig melankolisk, men också glad, och otroligt tacksam för min styrka, och att jag trots alla omständigheter, behållit min starka människokärlek. Jag hade bearbetat mig igenom mycket tidigare, men nu känns det som om jag arkiverar den mörka delen av mitt liv. Den finns för alltid med i min historia. Men den ligger inte längre och tynger i en "ryggsäck", utan finns numera arkiverad i minnenas arkiv där det förflutna hör hemma, om jag skall vara helt ärlig med vad jag har kommit fram till. Och jag har blivit så mycket friare i den vetskapen.
Dessutom har jag publicerat alla de dikter som jag började skriva någon gång i slutet av 1970-, början av 80-talet, fram till för kanske tio, femton år sedan. Även de engelska dikter jag skrivit följde med av bara farten. De flesta av mina dikter är publicerade tidigare, i bland annat GT, Göteborgs Tidningen, och i amerikanska Coffee-table books i USA. Men nu finns de alla här, vilket är jätteroligt. Och dessutom, fortsatte jag sedan med mina krönikor. Så nu är så mycket av mina alster verkligen samlade och det är fantastiskt, för nu ser jag verkligen hur mycket jag faktiskt har skrivit, men också upplevt i mitt liv.
Fram till i höstas skrev jag ganska regelbundet, men sedan har tillvaron pockat på min tid och kraft lite mer än vanligt, så historien går nu lite långsammare fram. Har ju valt att publicera en text för varje datum, och det vill jag gärna fortsätta med, men det betyder samtidigt att jag nu ligger efter rejält, ganska exakt till i oktober förra året. Men vad gör det när jag väl fått HELA min historia på pränt? Det får ta den tid det tar helt enkelt. Precis som papsen sa om vad han upplevde var det bästa med pensionen: Inga Måsten!
Susen M J ©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar