Kapitel 149: Connecticut - Mitt andra hem

Det är ingen överdrift när jag säger att det kändes som att komma hem när vi kom till Connecticut! En ovanlig känsla att få uppleva så långt hemifrån. Närmare bestämt andra sidan jordklotet! För mig var det första gången i mitt liv jag kände mig så hemma någon annanstans än just Hemma!

Scho bjöd på ljuvlig mat som hon gång efter annan påpekade var only left overs! Eftersom hon alltid tycktes säga det till oss, började jag snart skoja med henne genom att fråga om det nu var så att vi alltid åt rester, så när lagade hon då maten första gången? Hon bara skrattade och undvek frågan, eller kallade mig screw-ball eller något annat kufiskt.

Då vi tillbringat några timmar hos dem den där första dagen, med god mat, Manhattans (drinkar) berättelser om vår första vecka i New York City, massor av skratt och högt i tak av humor, så diskuterade vi slutligen var vi skulle bo under den kommande veckan. Scho och Raymonds hus var litet och gulligt med två sovrum, vardagsrum och kök, perfekt i storlek för de två. Men inte för att husera två långväga resenärer från Sverige, med massor av bagage.

Vi enades alla fyra om att bästa alternativet boende var ett mindre motel en liten bit bort, så jag ringde dit och bokade rum. När kvällsmörkret var i antågande och tröttheten knackade på hos medvetandet hos oss alla, så packade jag och Maggan ihop oss. Och sedan körde Raymond och Scho oss till ännu ett mysigt boende.

Den där första natten kunde jag knappt sova, det var så fantastiskt att äntligen få träffa Scho och Raymond efter all tid av undran över hur det skulle kännas. Och så var det ännu bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig! Jag var euforisk!
                    Susen M J © 

Foton: Susens tankar