Kapitel 78: Den nya ögonläkaren
Jag vet inte vad det var som fick mig att helt sonika kliva in på Sahlgrenskas ögonmottagning. Kanske var det mitt undermedvetna som fått nog och tog över. Jag gick fram till kvinnan som satt bakom glaset i mottagningens kassa och frågade: "Hur bär man sig åt om man vill ha tid hos en ögonläkare här hos er?" "Ja, vi har ju ganska bokat här, men jag kan ringa ögonmottagningen på Frölunda specialistsjukhus om du vill?" "Ja tack!" svarade jag helt utan tvekan. Nu skulle jag verkligen försöka gå till botten med mina hälsoproblem. Och göra det; En sak i taget.
Det tog inte lång tid för kvinnan i kassan att konstatera att det andra sjukhuset faktiskt hade en återbudstid till mig, redan samma dag, om jag ville ha den? "Ja tack!" svarade jag, samtidigt som jag kom på att då måste jag ringa min arbetskamrat och boka om vårt möte till lite senare på dagen. Hon var från Bolivia och hade ganska stora problem med att både tala och förstå svenska språket, så jag hade lovat att följa med henne till banken och hjälpa henne med en del ärenden där. Och eftersom vi hade pratat om det ett tag, så fanns det inte på min karta att vi kanske skulle skjuta upp vårt möte till en annan dag. Utan flyttade bara fram det ett par timmar.
På väg till den nya ögonläkaren funderade jag fram och tillbaka på vad det egentligen kunde vara för fel på mina ögon. En dag när jag hade suttit i min soffa och tittat mot mina fönster, hade jag lagt ena handen över ögat, för att liksom försöka avgöra vilket öga jag såg sämst på. Då kunde jag konstatera att jag bara såg halva blomkrukorna, och halva TV:n... jaa halva av allting egentligen.
Det tog inte lång tid för kvinnan i kassan att konstatera att det andra sjukhuset faktiskt hade en återbudstid till mig, redan samma dag, om jag ville ha den? "Ja tack!" svarade jag, samtidigt som jag kom på att då måste jag ringa min arbetskamrat och boka om vårt möte till lite senare på dagen. Hon var från Bolivia och hade ganska stora problem med att både tala och förstå svenska språket, så jag hade lovat att följa med henne till banken och hjälpa henne med en del ärenden där. Och eftersom vi hade pratat om det ett tag, så fanns det inte på min karta att vi kanske skulle skjuta upp vårt möte till en annan dag. Utan flyttade bara fram det ett par timmar.
På väg till den nya ögonläkaren funderade jag fram och tillbaka på vad det egentligen kunde vara för fel på mina ögon. En dag när jag hade suttit i min soffa och tittat mot mina fönster, hade jag lagt ena handen över ögat, för att liksom försöka avgöra vilket öga jag såg sämst på. Då kunde jag konstatera att jag bara såg halva blomkrukorna, och halva TV:n... jaa halva av allting egentligen.
Det här kändes inte alls bra!
Även denna ögonläkaren var kvinna, men därmed upphörde likheterna för hon var så annorlunda jämfört med den förra ögonläkare jag gått hos i mer än tolv år. För jag fick genast förtroende för henne. Och hon kändes både genuin och professionell, samtidigt som hon var både varm och trevlig i sättet. Hon kollade mina ögon precis så som jag vant mig vid att man gör vid ögonkontroller, med ETT stort undantag! Hon tog fram en ficklampa som lyste med ett rött sken. Och så höll hon den på olika sätt så att det röda ljuset kom från olika håll, samtidigt frågade hon mig specifikt om färgen vid varje ny vinkel. "Det är rött." sa jag upprepade gånger, tills jag såg att: "Men nu är det vitt." Där stoppade hon undersökningen, såg bekymrad ut och sa att hon ville att jag skulle genomgå en synfältsundersökning. Sedan gick hon ut ur rummet en stund, och när hon kom tillbaka berättade hon att de faktiskt hade ett återbud samma dag, om jag ville ha den tiden. Ja, det hade jag ju gärna velat, men så var det ju det här med att jag lovat min arbetskamrat från Bolivia att agera tolk åt henne på banken. Och nu hade jag ju redan skjutit upp den tiden en gång. så...
"Jaa, sa doktorn, då har vi inte nästa tid förrän om två veckor."
Även denna ögonläkaren var kvinna, men därmed upphörde likheterna för hon var så annorlunda jämfört med den förra ögonläkare jag gått hos i mer än tolv år. För jag fick genast förtroende för henne. Och hon kändes både genuin och professionell, samtidigt som hon var både varm och trevlig i sättet. Hon kollade mina ögon precis så som jag vant mig vid att man gör vid ögonkontroller, med ETT stort undantag! Hon tog fram en ficklampa som lyste med ett rött sken. Och så höll hon den på olika sätt så att det röda ljuset kom från olika håll, samtidigt frågade hon mig specifikt om färgen vid varje ny vinkel. "Det är rött." sa jag upprepade gånger, tills jag såg att: "Men nu är det vitt." Där stoppade hon undersökningen, såg bekymrad ut och sa att hon ville att jag skulle genomgå en synfältsundersökning. Sedan gick hon ut ur rummet en stund, och när hon kom tillbaka berättade hon att de faktiskt hade ett återbud samma dag, om jag ville ha den tiden. Ja, det hade jag ju gärna velat, men så var det ju det här med att jag lovat min arbetskamrat från Bolivia att agera tolk åt henne på banken. Och nu hade jag ju redan skjutit upp den tiden en gång. så...
"Jaa, sa doktorn, då har vi inte nästa tid förrän om två veckor."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar