Susens Krönikor 1: Vikten av grannrelationer

Susens krönikor 1: 

Vikten av grannrelationer

I ett avsnitt av Poliser, en svensk dramaserie som visades på tv för ett antal år sedan, fick en av poliserna ta hand om en gammal kvinna som legat död en längre tid i sin hyreslägenhet. Det händer även i verkligheten. Jag vet inte hur det är med dig, men jag vill inte bo i ett modernt samhälle där vi bryr oss så lite om varandra, att människor kan ligga döda i veckor innan de hittas.

Vi lever i en tid när ett kyligt klimat människor emellan många gånger är mer regel än undantag. Då kan ett gott grannskap vara väldigt viktigt. Fungerar inte livet hemma på grund av grannskapet är man illa ute. Det hårda klimatet stannar inte vid hyreshus, samhällen, eller ens städer emellan. Muskler skall spännas och länder skall utmanas! Vem vill egentligen vara granne med Nordkorea?

 – Hur är det att bo i Sverige… granne med Ryssland? Frågade en lärare och elever i en skolklass jag besökte i USA under tiden för Kalla Kriget.

Länder har alltid krigat, men i dag har flera av dem möjlighet att utplåna hela jorden. Då inser man vikten av att vårda sina grannar!

Efter att ha bott i samma hyreshus i mer än 30 år är jag hemmablind, men kan ibland komma på mig själv och bli glad över att ha så goda grannar. Något jag kanske bara uppskattar till fullo om situationen en dag hotar att förändras till det sämre?

”Det är ett sådant jävla liv på mina grannar jämt. De gapar, skriker, slåss och festar!” sa en bekant.

Plötsligt förstod jag vilken tur jag har som delar uppgång med sju hushåll där vi alla hälsar på varandra. Och som jag skulle kunna gå till vem som helst av, och låna lite socker eller mjölk.

Vari ligger då hemligheten med goda grannar? Jag tror att den är helt okomplicerad: Var en god granne och få goda grannar! Bjud till helt enkelt. Var inte rädd för att odla dina kontakter i grannskapet. Skaffa nätverk. Du vet aldrig när du kan behöva en väntjänst i din omedelbara närhet! Ett leende, en hälsning och några korta fraser. Mer behöver det inte kosta. För det handlar inte om att springa ner varandras dörrar och göra intrång i varandras vardag eller integritet. Utan om sund medmänsklighet. Och glöm inte barnen! De är otroligt viktiga för grannsämjan. Många barn saknar i dag vuxenkontakter utanför hemmet. För det mesta räcker det med samma förhållningssätt till barn som vuxna: Se dem, och du får så mycket tillbaka. Själv fick jag ett vykort med ett stort rött tecknat hjärta på, av en sexårig grannpojke i min brevlåda. En helt vanlig dag. Vilken kärleksförklaring! Och vilken glädje!             

Med TV-serien Poliser i färskt minne kände jag mig obehaglig till mods, när jag inte kunde nå en man som bor i mitt område för att diskutera en uppföljning på en artikel jag skrivit om honom tidigare. Jag ringde flertalet gånger under mer än ett dygn utan resultat. Mannen har MS och hans dagar är bättre och sämre. Till slut gick jag och ringde på hans dörr: Inget svar! När jag tittade in genom brevlådan, såg jag att reklam som delats ut två dagar tidigare låg kvar på mattan. Då blev jag riktigt orolig och ropade hans namn. Han svarade att han inte klarade att ta sig till dörren

                     Två timmar senare; efter kontakt med hyresvärd, hemtjänst, polis och låssmed, åkte han i väg i ambulans till sjukhuset, och slapp därmed att sluta sina dagar som kvinnan i TV-serien.

- Men vem är du? frågade polisen efteråt när jag satte mig på cykeln.
- Är du från hemtjänsten? fortsatte hon.
Och innan jag hunnit svara sa hon:
- Du har ju räddat livet på mannen! Du är faktiskt hans ängel i dag!
- Nej, det är jag inte, svarade jag. Jag är bara en orolig granne.

På cykeln på väg hem från universitet senare samma eftermiddag, tog jag upp mobilen och ringde en granne:

 ”Det har hänt jobbiga saker i dag, får jag komma på en fika?” ”Bara kom!" var svaret.

               Susen M J ©