Susens Dikter 42: Jogging ett nyttigt begär

Jogging ett nyttigt begär
Tre till fyra gånger i veckan sticker jag ut i skogen,

joggar runt tills jag blir trött och känner mig för duschen mogen,

Det blir nästan som ett nödvändigt gift,

och bättre än att vara ute på vift.

Visserligen är det just nu en modefluga,

men även långt innan dess fick denna motion för mig heta duga.

Har sprungit i skogen till och från i många år,

och nu är känslan att ta sig ut varken jobbig eller svår.

En del säger: ”Åh ett sånt larv att springa runt en bana varv efter varv!”

Men känns för mig meningsfullare än att i en bassäng fram och åter simma,

som i just mina öron låter så tråkigt att man nästan kan svimma.

 

Motion är något man behöver tjock som smal,

även om det är jobbigt i början och du lider alla helsikes kval.

Varenda muskel känns stel och öm,

och man kan knappt förflytta sig en endaste tum.

Men så, efter ett tag, känner man att kroppen åter kommer i gång,

rätt som det är orkar man mer och då känns livet plötsligt som en skön sång.

Var man springer, eller i vilken hastighet, spelar mindre roll,

har man ingen träningsoverall ger man garderoben efter T-shirt och gamla byxor en extra koll.

Vad spelar det för roll om man inte håller schema utan blir lite sen,

huvudsaken att man inte fuskar, lurar sig själv och tar den väg som är gen.

 

Var gång jag joggat tycker jag att jag gjort dagens goda gärning,

och för den energi jag investerat får jag finare muskler i återbäring.

Och nu på sommaren är det känns det skönt med muskelfast kropp,

om i öppna havet kan bibehålla med extra simtur och flera dopp!

                             Susen M J © 1980