Susens Dikter 18: I väntans tider på en flygplats

I väntans tider på en flygplats

Var på flygplatsen en timma före avgång,

vem kunde då tro väntan skulle bli så innerligt lång?

Två timmar är planet försenat säger personalen, vi bjuds på kaffe med dopp,

när så klockan närmar sig 16:00 vaknar en glimt av hopp.

Men fortsatt väntan ekas ut i högtalare av stereoröst,

då ingen vet när avgången blir av, är löftet om fri middag en klen tröst.

Så vi sitter här i väntans tider,

medan klockans visare vidare glider.

Nytt besked, vi skall åka buss till hotell i staden,

irritationen har nu sedan länge nått kokpunktsgraden.

 

Planet är försenat någonstans mellan åtta till tretton timmar,

oh gode gud, jag tror jag svimmar!

Missar av semestern nu vårt första dygn,

i hjärtat känns ett besviket styng.

Vet nu vad vi har att vänta,

för detta borde man ha ersättning med rejäl ränta.

Träsmaken gör sig påmind, man känner sig slut i baken,

och man börjar få svårt att hålla sig pigg och vaken.

När vi äntligen går ombord är vi så glada att vi nästan får fnatt,

skulle rest klockan 14:00 men lyfter nära midnatt,

ögonlocken är tunga, jag hela kroppen matt,

och utanför planets fönsterglugg råder den svartaste natt!

                Susen M J © 1980