Kapitel 18: Gymnasietid

Kapitel 18: Gymnasietid

Jag hade funderat mycket och länge, fram och tillbaka, för jag VILLE ju egentligen verkligen bli journalist. Om det nu var så otroligt svårt att uppnå den drömmen genom att gå den raka vägen dit, så kanske man kunde ta en lite slingrigare variant? Exempelvis studera Kontor & Distributions-linjen på gymnasiet, och få in en fot i tidningsvärlden som kontorist? Men utan stöd av omgivningen  blev jag mer och mer osäker, och vågade inte chansa. Det fick bli 2-årig vårdlinje. Trösten i det låg i att den var tvåårig. Och i och med det hade jag chansen att läsa in det tredje gymnasieåret på KOMVUX längre fram, och därigenom kanske välja en annan väg. Den informationen fastnade hos mig av någon outgrundlig anledning, redan i fjortonårsåldern.

Det var med lätt hjärta jag lämnade arbetet i glassbaren. Skulle egentligen ha arbetat extra där under gymnasietiden, men kände redan innan skolan startade att det blev för mycket, så jag tackade nej i sista stund. 

Det mest negativa med vårdlinjen var att den var placerad på Torpaskolan, som låg i precis andra änden av staden. Jag fick alltså ta mig från de västra till de östra stadsdelarna, varje dag. Och passerade därmed Annedalskolan som låg på cykelavstånd, och som jag hade kämpat med näbbar och klor för att komma in på, men det var TVÄR-NEJ! 

Så det började inte ens bra:
Det var fel inriktning, och jag tyckte aldrig om skolan i sig, och tillbringade dessutom två timmar varje dag för att ta mig till och från densamma.
Men nu var i alla fall mina klasskamrater OK! Det var elever i blandad ålder, från 16 år och upp till 50, övervägande kvinnor. Många av dem hade arbetat flera år i vården redan, och bar därigenom med sig en speciell trygghet in i gruppen. Det kan jag tänka tillbaka på med tacksamhet, för det blev nu lugnt och mycket tryggare runt min egen person.

Vi varvade mycket teori med ett stort antal praktikplatser, av vilka jag egentligen bara trivdes på Järnbrottshemmet! Ett ålderdomshem, som det kallades då, där jag kände mig mycket uppskattad av både boende och personal. Och fick därmed både extra- och sommarjobb där. 

Jag sparade till drömmen om en första charterresa med Club 33, en resebyrå som nischade sig mot resenärer mellan 18-33 år. Jag var bara 17 år när vi reste i augusti det året, fyllde inte 18 förrän vi kommit hem igen. Resan gick till Benidorm i Spanien och varade i två veckor. Jag njöt obeskrivligt av naturscenerier, färger, dofter och smaker, på ett mycket djupare plan än mina resekompisar. De uppskattade festandet och just att vara ute och resa själva för första gången mycket mer, och på ett helt annat sätt än vad jag gjorde. Jag var seriös och allvarlig, redan då🌝 Men själva resandet i sig fick jag än mera smak på, och drömmen om att tillbringa ett år i Amerika började ta form på riktigt.

                Susen M J © 

Foton: Susens tankar