Vi hyrde bil och besökte Epcot Center där vi bland annat ringde till Scho och Raymond på en trådlös telefon större än oss själva. En annan dag besökte vi Sea World där vi såg shower med enorma dresserade späckhuggare, och även matade delfiner med småfisk. Så här i efterhand reflekterar jag ofta över djur i fångenskap på ett helt annat sätt än de gånger jag faktiskt besökt djurparker och cirkusar, och kan konstatera att det faktiskt är upplevelser jag lätt kunnat vara utan! Inte ens Los Angeles Wild Animal Park, där djuren lever "ganska fritt" i enorma parkliknande skogsområden, och därmed sällan är synliga dagtid eftersom de gömmer sig i vegetationen, anser jag mig ha måst besöka: Om jag bara vetat att djuren i stället fick leva i frihet där de hör hemma!
Vår resa fortsatte sedan ner till fantastiska Key West som blev en annorlunda och exotisk upplevelse med närheten till träskmarker och sin exotiskt färgsprakande semesterdåsighet. Där passade vi på att besöka Hemingways residens med alla dess katter! Under alla de gånger jag varit i USA så är det hittills enda gången jag besökt det varma, blommande och färgstarka Florida, och trots åren som passerat gjorde alla delarna av vår rundresa starka intryck och fina minnen.
Så är även fallet när det gäller nästa del av vår resrutt som gick vidare till Utah, Wyoming, Montana, Idaho och Arizona. En av våra intentioner med den rutten var bland annat att besöka nationalparken Yellowstone. Resan dit blev oändligt lång då vi körde vilse, och i stället för att åka in via den södra ingången, på grund av olika missar i vår kartläsning, sent om sidor hamnade vid den norra. Som dessutom visade sig då vara stängd för säsongen, på grund av den annalkande vintern. Någonting vi ju kan skratta åt i dag, men som absolut inte var roligt där och då! Så vi har besökt Yellowstone - från utsidan - eftersom vi nästan körde i en halvcirkel runt parken.
Bättre gick det när vi efter många timmar och långa mil bakom ratten äntligen körde in i Grand Canyon! Det var en upplevelse utöver det vanliga, som jag faktiskt önskar att varje människa på jorden fick uppleva! Själv blev jag totalt mållös när jag blev varse dess enorma storhet, vilken fick mig att känna mig så försvinnande liten på jorden, att jag ofta senare skojat och sagt att: Känner man sig stor och tycker att man behöver banta, så kan man ta en tripp till Grand canyon och genast bli fri den villfarelsen. Förenklat naturligtvis när man tänker på all den problematik som följer i spåren av övervikt och hälsofarorna med det, men just när det gällde storlekar i jämförelse med vartannat, så kände jag mig för första gången i mitt liv så oändligt liten. Kanske som att möta flera jättar i en.
Vi fångade just det där allra första mötet med Grand Canyon på film med vår nya videokamera. Man kan nästan förnimma den fantastiska storslagenheten, och egentliga tystnaden som ligger som ett lätt täcke över de enorma ockraröda klippformationerna. Genom nervevade bilrutor flyter fantastiska toner av Kenny G:s sopransaxofon; Forever In Love. Och jag kan nog knappast beskriva mina känslor för just Grand Canyon på ett bättre sätt än För Alltid Förälskad. Och fyra år senare var jag mycket riktigt tillbaka till platsen för min nya Stora kärlek igen. Men det skriver jag om längre fram i min berättelse...
Susen M J ©
 |
Foton: Susens tankar
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar