Kapitel 144: När Scho blev min farmor

Numera inte bara brevväxlade jag och Scho, som jag kommit i kontakt med via Michael Boltons Fan Club, utan nu ringde jag henne allt som oftast. Vilket hon bannade mig för ungefär lika ofta som jag ringde: "Du måste spara dina pengar!" Men jag bara älskade att prata i telefon med henne. Vår kontakt hade på kort tid fördjupats till en alldeles speciell, och väldigt nära gemenskap. Ganska exakt ett år efter vår första kontakt, så skrev hon följande rader till mig:

"Do you want another grandmother? Five Singapore girls (they are friends) and one Philippine girl, have adopted me as their "Grandmother Scho". Thru their letters (to the Michael Bolton Fan Club), they sound like very nice girls, so thought maybe you would like to join the group? Again much thanks - and the very best of luck. Affectionally Scho."

Hon erbjöd sig alltså helt generöst att bli min adopterade farmor, vilket gjorde mig jublande glad, för under den korta tid vi känt varandra hade jag redan förstått att hon var en underbart varm, godhjärtad och kärleksfull människa. Så från och med att jag fick frågan den där dagen, så var, och är hon fortfarande, min farmor Scho.

Och nu såg det dessutom ut som om jag skulle få träffa henne för första gången inom en ganska snar framtid. För hon svarade kort därpå: "Visst, Naturligtvis!" på frågan om jag och Maggan fick komma förbi och hälsa på henne och hennes make Raymond, under vår planerade USA-resa den hösten. Det var bara fem månader dit, men jag kunde knappt vänta, för nu hade jag plötsligt ÄNNU MER ATT SE FRAM EMOT! Min glädje visste inga gränser.

                   Susen M J ©