Det var söndag förmiddag och vi satt tillsammans med George och Sus i deras vardagsrum, och bara snackade. Om allt. Mellan Himmel och Hav. En sådan där mysdag jag aldrig glömmer. Ett Smultrontillfälle som jag brukar kalla dem, och som jag trär på ett inre strå i min själs trädgård. Förutom att vi pratade läste vi söndagstidningen - underskattad sysselsättning i dag vad jag förstått - San Francisco Chronicle tror jag det var. Jag älskar att läsa den rosa nöjesbilagan så den grabbade jag till mig direkt. Och läste med stort nöje innan jag nöjd lämnade över den till Maggan. När hon suttit tyst och läst den en stund sa hon plötsligt: "Såg du det att Michael Bolton skall ha konsert här under tiden vi är kvar?" VA, NÄ, VARDÅ, NÄRDÅ? Jag blev helt ställd. Skulle verkligen min favoritsångare uppträda i vår absoluta närhet under tiden vi var kvar - Var det sant? Kunde vi verkligen ha sådan tur? Maggan lämnade över tidningen till mig, och mycket riktigt, strax efter våra planerade dagar i södra Kalifornien var det dags för konsert med Michael Bolton! Och inte att förglömma; Kenny G! En annan amerikansk superstjärna, men det fattade inte vi DÅ, jag och Maggan alltså. George sa visserligen det, men vi visste ju inte ens vem Kenny G var så det var inte så konstigt att vi inte nappade på den kommentaren.
"Hjälp Oss Boka!" sa jag till George. Och visst gjorde han det. Samtidigt talade han om för oss att arenan där konserten skulle hållas på Shoreline - Amphitheatre at Mountain View, var en utomhusarena med plats för 22 500 personer som ligger cirka sex mil söder om San Francisco. Bara det lät ju hur spännande som helst. Men, det var ett oerhört hårt tryck på biljetterna! Vi fick två stycken placerade på gräsmattan så långt ifrån scenen man kan komma. Inte bra med tanke på att min syn fortfarande var starkt nedsatt, på grund av den hypofystumör läkarna opererat bort bara två månader tidigare. Men, men "det är smällar man får ta" tänkte jag, och ville inte låta mig nedslås av tanken på att jag inte skulle se speciellt mycket av vad som pågick på scenen: Jag skulle ju gå på konserten på grund av att jag älskade att lyssna på MUSIKEN! Och min hörsel var det ju inget fel på i alla fall!
Foton av Shoreline Amphitheatre´s broschyr
Euforisk som jag var över att få gå på min första konsert med Michael Bolton, frågade jag George och Sus glädjestrålande: "Ni kan väl gå med oss på konserten?" "Nää!" svarade George "Då hade jag mycket hellre gått och sett James Taylor den 20 oktober!" Och så var det med den saken. Borde inte blivit förvånad alls över hans svar efter att ha bott hos den musikälskande George i ett helt år;-) Han vet PRECIS vad han gillar! Och inte! Susen M J ©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar