Kapitel 95: Hemskickad

Om jag skall vara helt allvarlig, så kändes det som om jag harvat runt på den där neurokirurgiska avdelningen i minst en vecka den där dagen, då plötsligt "min" neurokirurg sökte upp mig för ett samtal. De hade gjort en miss! Sedan berättade han vidare att för att genomföra borttagandet av den godartade tumör som växte på hypofysen mitt i synnervskorset, så krävdes, förutom honom själv, ytterligare en läkare. En öron-, näsa-, halsdoktor, som för närvarande befann sig på semester. Egentligen inte så underligt i början av juli månad. Det konstiga var väl i så fall: Varför hade jag då redan hunnit vara på plats i flera dagar? "En miss helt enkelt! Som vi är väldigt ledsna över! Den som planerar för våra operationer har missat att du har ett hypofysadenom, och att det skall opereras bort via näsan!" Han såg allvarligt bekymrad ut när han sa detta. Men min främsta tanke var: Tänk om de inte uppmärksammat detta i tid? Precis som man hört om patienter ibland som skall opereras i vänster arm, men vid uppvaknandet upptäcker att läkaren tagit höger?! Usch, det där kändes inget vidare. Där och då bestämde jag mig: På operationsdagen, när den nu blev av, så skulle jag minsann be en av mina vänner att fläta mitt hår. Stenhårt! Så om personalen fick för sig att raka av mig håret, för att av misstag gå in via huvudet, skulle komma på det när flätan inte gick att lossa! Det var planen som formades i mitt huvud när min doktorn vidare frågade om det var OK att jag åkte hem nu, och i stället kom tillbaka följande vecka? Alltså sju dagar senare. Ja, vad hade jag egentligen för val? Det var ju synd på all energi som gått åt till uppladdning, men vad sjutton. OCH, tänkte jag, att de inte kunnat komma på detta bara någon dag tidigare. För nu hade jag ju missat den åtråvärda tiden hos min frisör som ägde rum dagen före. Därmed hade jag ju ingen aning om när jag skulle kunna få en ny tid, eller kanske ens orken igen, för att äntligen få gå och klippa mig! ;-)

                     Susen M J ©