Jag
vet ingenting, jag kan ingenting,
men
skulle ändå vilja säga förlåt,
och
säga, ja SKRIKA:
”Varför
har alla dessa svarta människor gått åt?”
Det
är av hat och av ondska, och av någonting vi inte kan förstå,
som
man med piska och glåpord dessa stackars människor gått på!
Vad
hade de väl gjort för ont?
Vi
är ju alla lika.
Det
enda som skiljde kedja och frihet åt var hudfärgen,
dessa
grymma tankar skär som eld i märgen!
Ja,
jag skäms över detta onda de vita gjort,
och
de svarta borde hata oss vita mer än de gjort!
Vi
har fått en rund jord där vi ska kunna samsas,
men
är värre än barn, för vi krigar, slåss och tramsas.
Jag
vill krama de svarta och gottgöra allt,
för
de stackars människor som piskades, förnedrades och svalt!
Jag
vill vri´ tillbaks klockan många tusende varv,
och
snälla säg inte att detta bara är larv.
Men
jag har inte förmåga att ändra i tider,
denna
vetskap bränner och svider.
Vi
är ju så lika men ändå inte,
vad
skiljer då den svarte och vite?
Vi
har samma känslor,
vi
skrattar och gråter, vi fryser och svettas, vi hungrar och mättas,
och
alla har vi en far och en mor
Men den vite har aldrig i oskuld och massa,
enbart för
sin hudfärg brutalt blivit kättrad,
och
med våld och oändlig grymhet fått sin identitet borttvättad!
Ord
räcker inte för allt jag vill säga,
så
jag säger förlåt!
Och
hoppas att vi, alla människor på jorden,
en dag skall ha varandra att sträcka ut handen åt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar