Susens Dikter 6: Så nära frihet

Så nära frihet
Jag står i liftkön och väntar på min tur.
Vädret är underbart, blå himmel, klar luft,
och bakom bergstopparna ligger solen på lur.

Mina tankegångar får tiden att rusa i väg så fort,

hur kommer människan friheten absolut närmast?
Kan min fråga någonsin få svar –
när nu begreppet ”frihet” är så stort?

Gungar med benen utanför liftstolens kant,

förundrad över naturens vitklädda skönhet.
Vänder mig och stirrar fascinerad utmed pistens brant.

Solen ”står på nio”,

det betyder många ljusa timmar innan mörker omsluter dagen!
Så ”tar jag” årets första backe,
spänd, men med lyckan bubblande långt ner i magen!

Släpper på försiktigheten och susar fortare, fortare utför nästa!

Hur kan människor vandra omkring utan att veta,
veta hur människan närmast fri kan bli?
Inte åker jag bra, men glädjeyran får mig att göra mitt allra bästa!

Sista turen för dagen,

lite stel, trött och våt,
benen följer inte hjärnans vilja och jag faller ihop i en hög!
Reser mig mödosamt med sista resterna av viljeansträngning,
och kurar ihop mig i den stora kragen.

Trött men lycklig!

Har tillbringat en dag så nära det jag kallar frihet kan komma!

                       Susen M J © 1981

Foton: Susens tankar