Susens Krönikor 4: Flytt Int´

Susens krönikor 4: Flytt Int´
Bostadsmarknaden och en mäklares vardag är hetare än någonsin. Ett hus för flera miljoner, kan man utan vidare rynka på näsan åt i dagsläget. Och för att bo i storstadssammanhang krävs närmare det dubbla, om man vill bo något så när centralt bekvämt. Vare sig då det handlar om bostadsrätter, radhus eller fristående villa. Hyresrätter blir alltmer sällsynta - både för befintliga hyresgäster hos de kommunala så väl som privata hyresvärdarna  -  som för dem som vill in hos desamma. Trots det har människor aldrig flyttat som nu! Folk tycks ha råd med precis allt i dag! Även när det många gånger handlar om mångmiljoninvesteringar, så är det  flyttboom!
 
Själv gjorde jag en tillfällig flytt under ett halvår. Från Göteborg till Lysekil. Det var tredje gången i mitt liv som jag hyrde ut mitt hem i andrahand för en tillfällig flytt. Tidigare för att studera i USA. Första gången det bar iväg till Vermont vid kanadensiska gränsen på Amerikas östkust, var allt ordnat inför ankomsten. Utom boendet. Jag fick snabbt kontakt med en fantastiskt trevlig kvinna som precis köpt ett hus som på 1800-talet ägts av den kände New York Tribunes redaktören, Horace Greely. 

Vi bestämde ganska snabbt att jag skulle hyra ett av husets vackraste rum, så snart renoveringsarbetet var klart. Överlycklig är en underdrift. Om det bara inte varit för husets oändliga behov av renovering och hantverkshaveri, så hade det varit en lösning i den bästa av världar. I stället tillbringade jag en termin, som aldrig tycktes ta slut, hos the wicked witch of the east. Men det är en helt annan historia.

Summerar jag kort mina tre ”halvflyttar”, som jag kallar dem, så var den senaste flytten på många sätt den bästa. Jag hade ju velat testa att bo Lysekil ”på riktigt” i över 20 år, och äntligen fått chansen. MEN... och det fanns ett stort sådant! Så blev den flytten rent konkret en svettig och ganska dyr historia. Att flytta den fasta telefonen kostade 550 kronor dit, och lika mycket tillbaka när jag flyttade hem. Sedan var det bredbandet, som kom med ”27 fria digitalkanaler”. Det skulle ta åtta arbetsdagar att installera. De åtta dagarna blev till fyra veckor med facit. Och efter två månader kunde jag fortfarande inte spela in mina favoritprogram som jag blivit lovad. Elände!

Att eftersända posten i knappa halvåret kostade 600 kronor. Då hade det ju varit ganska bra om den hade kommit fram till mig också! När brevlådan förblev tom i ett par veckor, kände jag att nu är det nog! Och ringde: Adressändring, Citymail, Posten i Lysekil och slutligen Posten i Göteborg. Och Där Låg Den. På hög! Brevbäraren ursäktade sig med att han hade; ”haft det så stressigt och därför inte hunnit eftersända posten till mig”! Det var ju så att man baxnade alltså! Och när jag inte fick C. Johnsons post - som var grannen i Göteborg (vid det här laget borde de flesta vetat att mina initialer är S.M.J - utom postpersonalen då alltså) - så lades min post i brevlådan i Göteborg! Så var, och fortsatte det under hela perioden på sex månader som jag bodde i Lysekil. Och jag ringde, och ringde, och ringde. Och betalade. Och reklamerade. Varenda vecka var det Nåt strul. Borde nästan ha tagit betalt för de nära hundra samtal, och all energi, och ilska som gick åt för att få rätsida på alla missar.

Så ett litet råd i all välmening om du går i flyttankar. Tänk dig noga för, och utrusta dig med massor av tålamod, mental träning, positiv anda, en kappsäck full med pengar och tid till att ringa alla instanser. Inklusive de företag som inte fått betalt i tid för sina räkningar, och därmed vill skicka ärendet vidare till inkasso. Där gäller det att lägga mycket tid, tålamod och övertalningsförmåga. För annars kanske du aldrig mer behöver befatta dig med att flytta över huvud taget, utan kanske blir hemlös på kuppen. Det är i så fall en sak mindre att bekymra sig för i framtiden; 

Var man skall bo, menar jag!
                       Susen M J ©