Kapitel 76: Besök hos hudläkaren
Nu hade det äntligen blivit dags för mig att möta den kvinnliga hudläkaren för första gången. Hon var långt ifrån lika tvärsäker i sin framtoning som homeopaten, utan det var med långt större ödmjukhet och respekt hon tog sig an mina hälsoproblem. Och fick, till skillnad från homeopaten, därmed också mitt oreserverade förtroende. Redan vid första besöket. Hon gav förslag på olika metoder för att läka mina svåra handeksem. Så som exempelvis ljusbehandling, cortisonlösning, mjukgörande salvor, men även att jag behövde bomullsvantar under plasthandskarna - absolut inte använda handskar av gummi - och detta gällde inte enbart på jobbet utan även hemma! För att jag i stort sett skulle försöka hålla mig ifrån ALL direkt kontakt med vatten och fukt! Inte helt lätt med mitt arbete i förlossningsvården, med såå mycket städning som ålåg oss undersköterskor där. Även hemma, upptäckte jag nu, var jag i ständig kontakt med vatten! Så till och med när jag duschade och tvättade håret skulle jag nu, enligt min läkare, då använda handskar. Pust & Stön! Det var varken enkelt eller roligt, men fullständigt nödvändigt, så illa skick som mina händer var i! Så jag kämpade på, och till och med skalade räkor med plasthandskar vid ett tillfälle. Men där gick nog min gräns, för det var inte många räkor jag fick ätit under den festen;-)Jag kände mig glad och på något sätt befriad efter mitt första möte med min hudläkare: Kanske skulle det gå att få rätsida på mitt hudproblem och mina värkande händer ändå. Ja, jag kände mig så upplyft och fylld av ny energi och tillförsikt där och då när jag lämnade hennes mottagning, att när jag passerade ögonkliniken på väg därifrån inte kunde motstå min impuls att stanna till, i stället för att bara passera, helt sonika stegade in på ögonmottagningen och frågade: "Hur bär man sig åt för att få en tid hos en ögonläkare här hos er?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar