Kapitel 64: Våren därpå - Vägen till Korfu

Foto: Susens tankar

Kapitel 64: Våren därpå - Vägen till Korfu

När jag planerade mina semesterresor la jag mig alltid vinn om att försöka besöka nya platser varje gång. I Spanien hade jag vid det laget besökt: Benidorm och Ibiza. Och när jag sedan vänt blickarna mot Grekland hade jag varit på Kreta och Kos. Nu siktade jag in mig på Greklands grönaste ö: Korfu. Den hade jag fått upp ögonen för när jag såg James Bond-filmen "For your eyes only" (Ur dödlig synvinkel). I en av inledningsscenerna flyger de över en vit vacker byggnad som ser ut att flyta på vattnet. Och där var jag fast! Dit skulle jag åka, punkt. Men ekonomin var lite tung, som vanligt, låginkomsttagare som jag är. Undersköterska och allt. Och om någon, så vet jag ju så väl att jag måste välja! Så bilen måste bort! Men nu var det köparnas marknad, så jag skulle förlora stort på den affären. Min annonsering gav helt enkelt ingenting, så jag började bli lite orolig. Inte med tanke på resan direkt, för när det gällde den satte jag hoppet till "en-sista-minuten-avgång".

Nu hade jag arbetat tvåskift i närmare ett år och kommit in i den rutinen ganska bra. Och agerade ofta organisatör, såsom reseledare då vi gjorde utflykter med jobbet, eller så drog jag ihop arbetskamraterna för att gå på restaurang en kväll. Höll i trådarna helt enkelt. Maggan, en av barnmorskorna, som var omtyckt av både patienter och personal, var alltid väldigt upptagen och följde aldrig med oss andra ut. Vid ett tillfälle sa jag till henne att:
"Om du skall gå med oss ut, så måste vi nog säga till dig flera månader i förväg!"
Vet att vi skrattade åt det, men det tände något i henne, så gången därpå följde hon med, vilket jag tyckte var jätteroligt.

Nu var det en alldeles vanlig dag, mitt i veckan på jobbet. Maggan hade förlöst "sin mamma", och var på väg med den stora våg-vagnen in på rummet för att väga barnet. När hon såg mig i korridoren tittade hon på mig och sa: "Kan inte du ge mig lite varma handdukar?" När jag kom ut i korridoren med handdukarna så kastade jag dem till henne samtidigt som jag sa:
"Och kan inte du följa med mig till Korfu nästa vecka?"
Hon blev alldeles tyst. Svarade helt enkelt inte på frågan - förrän i telefon senare på kvällen:
Jodå, hon ville gärna följa med till Grekland!

                  Susen M J ©