Susens Dikter 54: Rapport från spisen

Rapport från spisen

Du säger att jag inget gör, utan bara latar mig,

då skulle jag vilja låta dig smaka av den välkända brödkaveln,

och skrika TIG åt dig!

Detta säger du, fast du äter av det bröd jag bakat,

och även om du ser att jag har ringar runt ögonen,

för att  jag av barnskrik hela natten har vakat!
 

Jag lagar vår mat, och våra mattor jag piskar,

tvättar fönster, kläder och våra tallrikar diskar.

Jag manglar och stryker,

så det i kläderna ryker.

Sköter växter och våra möbler dammar,

och om middagen är sen står jag där och stammar.

Då får du en belåten min, och säger ödmjukt att du så väl förstår.

Matsedeln skall varieras så det var vecka serveras sju olika rätter,

så att du blir nöjd och mätter,

då du dig vid bordet sätter.
 

Ibland säger du att du med mig skulle vilja byta,

det skulle vara nyttigt,

så kanske du förstår varför mitt tålamod så ofta tryta!
 

Vi har tre barn som ska skötas om,

men vad vet du, om hur mycket jobb det är med dom?

De skall ha all möjlig omsorg, från att byta blöjor till att läsa läxor,

så när kvällen kommer känns fötterna som blytunga pjäxor!

Sedan vill du ha mig sig som pigg och fräsch kvinna,

och kan inte alls förstå,

när jag är för trött att orka vara älskarinna.
 

Innan jag går till sängs så går jag ut med hunden,

och inte för allt i världen vill jag byta ut den stunden!

Då får jag lite tid för mig själv och mina egna tankar,

och funderar över vårt liv, när jag i friska luften vankar.
 

Vi träffades så unga, och bildade snabbt familj,

ett stort och ansvarsfyllt kliv,

ibland undrar jag om det var riktigt så vi tänkt oss våra liv!?!

Vi är fortfarande väldigt kära,

och vill vara varandra nära,

men har numera en permanent gäst i vardagen den grå,

den hade vi som nyförälskade aldrig ens en tanke på.
 

Men även om vi allt ansvar förhastat,

så tycker inte jag att vårt liv tillsammans är bortkastat!

Men vi behöver hjälpas åt lite mer, och inte stjälpa varandra.

Så säg inte att jag inget uträttar, utan tänk dig för,

vi har ju ett helt liv som vi tillsammans genom skall vandra!

                                                                                      

                               Susen M J © 1980