Susens Dikter 41: Fåfänga - ett skydd mot omvärlden

Fåfänga – ett skydd mot omvärlden
Jag ser dig på en gata, en vanlig människa.
Men du ser ingenting, bara dig själv som spegelbild i ett skyltfönster.
Du har fått en stor gåva i form av ett fördelaktigt yttre,
av den typ som får alla att vända sig om,
titta efter dig en extra gång.

Men felet är att för dig finns bara du och ditt utseende.
Ingenting annat är av värde för dig.
Du har en av de värsta laster en människa kan ha: Fåfänga!
Men om den är du omedveten,
och även om någon sa dig det direkt,
skulle du aldrig erkänna, ens för dig själv, att det är sant!

Vad tänker du när du ser dig själv i spegeln?

Jag studerar ditt vackra ansikte, perfekta kropp,
och de formgjutna kläderna i färger som om de vore framställda enbart för dig.
Din hållning är stilfullt rak och ledig,
dina jämna tänder ger ditt leende en bländande lyster.

Men om din självgodhet inte är spelad,
så varför når den då inte dina djupblå ögon?
Din blick är inte alls så lycklig som väntat,
utan hård, kanske med ett litet stänk av sorg!

Det kanske finns en varm natur bakom din nonchalant, perfekta mask,

som du döljer tillsammans med din rädsla att blotta dig inför omvärlden?
Kanske vågar du inte visa varken den eller dig själv vem du egentligen är?
               Susen M J © 1980

Foto: Susens tankar I full blomning.

Inget vackrare än...