maj 13, 2017

Kapitel 45: Återigen blev Karin... och Anette, min räddning!

Kapitel 45: Återigen blev Karin... och Anette, min räddning!
När jag väl kom hem från sjukhuset efter blindtarmsoperationen läkte jag ganska snabbt, och kunde åter koncentrera mig på tanken att söka jobb och börja arbeta! Den kvinnliga personalchefen på KK hade jag nu gett upp! Och sökte i stället vidare på Sahlgrenskas övriga områden och fick snabbt erbjudande om tio nätter under de kommande månaden på Jubileumskliniken. Jag var jättenöjd! Nu handlade livet enbart om försörjning, så jag kunde absolut inte vara kräsen och tänka för långt fram, utan bara dag för dag i stort sett.

Jag arbetade min första natt, och sov sedan större delen av dagen. När jag kom ner till mamma i köket på eftermiddagen berättade hon att personalchefen på Kvinnokliniken, hon som hade bytt både för- och efternamn över en natt, hade ringt och frågat efter mig. Vad konstigt!? tänkte jag. "Ja, hon frågade varför du låg och sov mitt på dagen. Jag svarade då att Susen har arbetat i natt. Och då blev hon så upprörd och frågade: VAR har hon arbetat någonstans? Så jag berättade det, och då bad hon mig hälsa till dig att du skulle ringa henne SÅ FORT DU VAKNADE!"

Det var många frågor som svävade förbi i mitt huvud innan jag fick tag i personalchefen den där eftermiddagen. Men fick svar på de flesta av dem så fort hon lyft luren. Hon hade nu vänt 180 grader, och visste inte hur väl hon ville mig. Och berättade att hon först och främst hade arbete åt mig på förlossningen, i ett av de lag som jag tidigare arbetat och trivts bra i, under en månad att erbjuda. Och sedan, skulle jag få en fast tjänst!?!😁 I MITT favoritlag; med Karin, Anette, Anna, Ann, Margareta, Ulla, Nelly och Key. WOW! "Kan du verkligen inte krångla dig ur det där nattjobbet du fått den här månaden!?" frågade hon. Jag lovade att ta reda på det och återkomma. Men nej, det gick INTE den chefen med på, så min tidigare så vrånga personalchef fick nu vackert vänta på mig!

Jag kunde inte riktigt förstå personalchefens helomvändning förrän låångt senare, då Karin och Anette, som båda var barnmorskor och lagchefer på förlossningen, berättade att de tillsammans sökt upp henne och talat om för henne att: "Du MÅSTE bara anställa Susen! Hon är en av våra allra bästa undersköterskor! Du kan bara inte göra en sådan miss att låta någon annan fånga upp henne i stället!" Jag säger bara det, vilka fantastiska arbetskamrater! De är de ABSOLUT underbaraste människor jag någonsin arbetat med! Det borde vara alla förunnat att ha sådana arbetskamrater! För då står man ut med ganska mycket!

NU följde ett antal år på jobbet då jag trivdes otroligt bra. Förlossningsvården i Göteborg, ja förresten i hela Sverige, har nog aldrig varit bättre att arbeta i, varken förr eller senare. Minns att jag sa till Margareta en dag när vi städade ett rum tillsammans att: "Så här BRA som vi har det nu, det skall vi ta vara på, för det kommer inte att hålla! Så bra kommer det inte att vara i framtiden!" Och långt senare frågade hon mig: "Du hade ju helt rätt! Men hur KUNDE du veta det så långt i förväg?" "Intuition!" skojade jag. Men sanningen är nog den att jag sätter ihop pussel av verkligheten och dess skeenden, och förstår på så vis var framtiden lutar. På den tiden var det ALDRIG någon som sa upp sig inom förlossningsvården! Definitivt avslutade INTE barnmorskor sina anställningar, utan de stannade från det att de fått sin legitimation till de gick i pension. Medan det i dag är mer regel än undantag att just barnmorskor säger upp sig! Och omskolar sig, exempelvis; till florist, som en av dem tillkännagav för bara några dagar sedan. 

Då arbetade vi i lag om åtta personer: 
Fyra barnmorskor och Fyra undersköterskor, tillsammans dygnet runt i treskift. Vi kände varandra utan och innan, och det fanns en enorm trygghet i det när skeenden hettade till och blev akuta. Dessutom hade vi så otroligt roligt tillsammans, och jag upplevde verkligen en genuin vänskap med mina arbetskamrater.

När man några år senare delade upp personalen i dag/natt-skift- trots att 99 procent av både chefer och personal motsa sig det- splittrade upp lagen, och senare drog ner antalet anställda, så blev ingenting sig likt! Politiker🤔 jag aldrig förstått mig på dessa Politiker!

Vi hade kanske drygt 2000 förlossningar per år på förlossningen på Sahlgrenska, kan inga exakta siffror, och vi var då alltid fyra undersköterskor som delade på jobbet. Sedan fick politiker för sig att vi skulle stänga Sahlgrenskas förlossningsavdelning, flytta till Mölndal- och Östra sjukhuset och slås ihop med dem. Därmed fick den nya verksamheten jag arbetade i, en avdelning snarlik i storlek och omfattning på Mölndals sjukhus, DUBBELT så många förlossningar, medan vi undersköterskor blev HÄLFTEN TILL ANTALET: Bara två på varje arbetspass! Så det är inte konstigt att det numera ALLTID värker konstant i fötter, knän och höfter! Tack för det: Politiker!
                      Susen M J © 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar