En vecka i alpernas underbara värld,
har gett mig smak på att skriva,
materialet är givet, och mycken
tid finns i bussen på hemfärd,
skall försöka att en del av
händelserna återuppleva.
Att jag skulle få sådana problem
med att ta mig på och av en lift,
även de av enklaste sort,
har blåmärken över hela min
kropp.
Föll av sittliften vid ”mål” –
bredvid satt skidläraren – då önskade jag mig många mil bort!
Inte undra på att jag är
blåslagen från tå till topp!
Men läraren tog fadäsen med gott
humör,
sedan kämpade vi hårt för att få
stil på min utförstur:
”Böj på knäna, luta dig fram, näsan mot branten, styr
INTE med stjärten!
Stöt staven hårt och snabbt i backen!”
Vilken lektion, benen var som
kokt spagetti,
mjölksyran tog ut sin rätt!
Men kampen gick vidare,
någon gång måste jag väl få till
det lätt!
Solen börjar dala och turerna
blir blåsigt svala.
Skidor och pjäxor åker av, styr
sedan mot hotellet i en hast!
Snabbdusch och fräscha kläder,
tid för ”Vine Chaud” på After Ski.
Sedan handlar vi och lagar mat,
känner liksom inte längre ordet
RAST!
Senare på puben blir det en öl
eller två,
inte svårt att lista ut varför
skidresorna är de man sover bäst på,
av skidutflykters fysiska plåga
och ölens rusiga låga!
Nu är veckan, sorgligt nog, passé,
och skidläraren lär man nog
aldrig mer få se,
han lärde mig en massa, men
tyckte nog att jag var klumpigt lagd,
som hade så svårt att klara ens
liften med bragd
Alla
i bussen ser trötta och slöa ut,
har
nog till och med gjort slut på sitt reservkrut.
Men
en sak är säker – i skidåkning är jag fast,
så
när landskapet ilar förbi känner jag starkt,
att
snart ger jag mig ut igen,
och
kanske blir det då som denna gång:
Vackert, urkul, soligt och utan ro och rast!
Susen M J © 1981
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar