Lillsyrran
värre än Emil
Min
lillasyster Malin, fyra år,
hon
är en liten jäkel, som gör precis allt hon inte får.
Undrar
vem som tagit mina dyrbaraste ting,
en
klocka, ett armband och min finaste ring?
Efter
några veckor fann jag det saknade i lillasysters rum,
men
när jag ville ställa henne till svars blev den lilla munnen stel och stum.
”Det är så tyst, vad gör hon nu? Gå och titta kära du.”
Vaselin
i hela håret och burken bredvid, tom!
Så
där sitter hon, lyckligt kletig, våran lilla egendom.
Jämnade
hennes långa hår en annan gång,
ovan som jag var tog det flera timmar,
men
oj vad det blev fint,
strax
efter hörde jag mamma ropa: ”Nej jag tror jag svimmar!”
ungen
hade fått tag i saxen, klippt bort all lugg,
ja
hon blev nästan flint.
Så
skulle hon raka sin lilla kind,
slant
med bladet, som det blödde, på lilla kinden rund och trind.
Någon har ritat med krita på nytapetserad vägg,
och
där, i mattan ligger ett krossat ägg.
En
pöl på golvet, socken min blev våt,
hon
har kissat på sig, men inte säger hon förlåt.
Att
våra fiskar lever har jag svårt att fatta,
de
fick en hel burk mat, blev väldigt runda och farligt matta.
Akvariets
vatten var fullt av bubblor en annan gång,
och
inte tror jag fiskarna försökt sig på att sjunga operasång!
Vattnet
doftade så gott av schampo, Malin ville tvätta alla fiskars hår,
men
det är mer än vad såna små liv tål.
På släktträff efter saft och bullar hon sa:
”Finns
det ingen säng, jag är så satans trött!”
Hon
är den jobbigaste unge som jag nånsin mött.
Släkten
skrattar, då säger hon: ”Jag kan säga jävlar och fan också!”
Att
mamma orkar, det kan jag ej förstå!
Men
vi älskar henne ändå, vårt lilla frö,
kallar
henne Emilina,
och
väntar på den dag då buset i henne skall smälta bort likt tö! Susen M J © 1980
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar