I
morgon åker vi till TSV i samlad trupp,
en
ganska nervös och vilsen trupp.
Vi
pratar och svamlar i kör,
men
inga viktiga ord strör,
och
läraren tyst vidare kör.
Efter en stund vi dock framme är,
och
jag upp mot den grå byggnaden blickar,
vi
har den inte vidare kär,
men
inom mig det ändå bubblar: ”Vi är här, vi är här!”
Känner
mig som ett föl om våren,
småspringer
fram och tar ett och annat skutt,
ingen
av oss skulle nog i denna stund haft något emot en liten hutt.
Först skall det stora provet skrivas,
och
säkert med pennor i huvuden rivas.
Sedan
vi ut på vägarna fara,
”Underkänn
mig inte, snälla rara!”, jag
tänker tyst,
för nu är det ingen som säger ett knyst.
Skall jag mitt körkort om några timmar i handen ha?
I
så fall skall INGEN det kunna ifrån mig ta!
Eller
kommer jag tillbaka och gör om samma procedur?
Det
känns dessvärre inte som någon speciellt hälsosam kur.
Nyper av sommarens sista ros,
drar
av bladen, ett efter ett;
Och
viskar mellan varje: ”Ja eller Nej, Ja eller Nej?!?
Susen M J © 1979
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar