Ett
brev betyder så mycket,
du som inte svarat på länge vet, och känner trycket.
Jag går till min låda varje dag,
när den är tom, som oftast, får mitt ansikte ett besviket drag.
Varför skall det vara så svårt att skriva några ynka rader,
när det händer någon gång att brevbäraren inte bara går förbi,
höjs glädjetemperaturen flera grader.
du som inte svarat på länge vet, och känner trycket.
Jag går till min låda varje dag,
när den är tom, som oftast, får mitt ansikte ett besviket drag.
Varför skall det vara så svårt att skriva några ynka rader,
när det händer någon gång att brevbäraren inte bara går förbi,
höjs glädjetemperaturen flera grader.
Posten säger: ”Skriv som du talar!”,
men då kanske du känslorna bort skalar.
Vårt språk är ofta stelt och trist,
och vi lider på spontanitet en sådan brist.
Är så rädda för vad människor tycker och tänker,
hoppas kanske att vi utåt sett skiner och blänker.
Är man inte sådan i sitt sätt,
inte stel och sluten,
tycker folk man är burdus och saknar vett.
Men jag är glad att jag vågar vara öppen och ärlig,
kan visserligen vara jobbigt ibland,
men ger för det mesta en känsla som är jättehärlig.
Så även om du tycker det är trist att skriva,
behöver du väl inte sluta höra av dig, och på så vis bekantskapen sönder riva?
Du skall veta att ett brev betyder väldigt mycket,
även om bara ett fåtal rader omfattar hela stycket.
Så du, ta och skriv det där brevet,
som gnager och river så dant i samvetet. Susen M J © 1980
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar