Kapitel 16: Mellanperiod
Nio år av grundskola, och växande... och så var det slut på mobbingen, eller var det det? Slut på mobbingen alltså? Ett par veckor efter skolavslutningen blev jag storasyster igen... för fjärde gången. Jag fick en lillasyster till! Malin "Emilina" Kristina. Så nu var vi tre tjejer, två killar, mamma och pappa. Sju personer i familjen alltså. Samtidigt kändes som om jag nu började bli stor på allvar. Att jag närmade mig vuxenlivet på ett helt nytt sätt.
I skolan hade jag ju alltid fått höra att jag var tjock, vilket jag senare kunnat konstatera inte riktigt stämde. Men i och med att jag nådde puberteten, och kroppen började förändras, så gick jag också upp i vikt, på ett sätt jag inte gjort tidigare. Och som blev ett problem. På riktigt! Att jag dessutom fick jobb i en av stadens första glassbarer den sommaren gjorde inte saken bättre. I början arbetade jag på Kungsgatan i centrala Göteborg, i en större kiosk som sålde allt en sådan säljer: godis, tobak, tidningar. Men det speciella var alltså det nya sättet man sålde glass på: med strössel, såser och doppade i choklad. Strax efter att jag hade börjat där så öppnade ägarna även en helt ny glassbar, inne på Billhälls i Sisjön, som låg närmare mitt hem. Där såldes enbart glass, och där var jag med och öppnade, och skötte sedan glassbaren i stort sett själv under sex månader, 15 år gammal!
Under långa perioder på dagarna var kundunderlaget lågt, så det blev att jag sysselsatte mig genom att läsa tidingar, eller en bok. Och provsmakade olika kombinationer av glass - med tillbehör! Snart kände jag att glassen började bli till ett riktigt problem. Och bestämde mig därför för att INTE äta av den alls.
I skolan hade jag ju alltid fått höra att jag var tjock, vilket jag senare kunnat konstatera inte riktigt stämde. Men i och med att jag nådde puberteten, och kroppen började förändras, så gick jag också upp i vikt, på ett sätt jag inte gjort tidigare. Och som blev ett problem. På riktigt! Att jag dessutom fick jobb i en av stadens första glassbarer den sommaren gjorde inte saken bättre. I början arbetade jag på Kungsgatan i centrala Göteborg, i en större kiosk som sålde allt en sådan säljer: godis, tobak, tidningar. Men det speciella var alltså det nya sättet man sålde glass på: med strössel, såser och doppade i choklad. Strax efter att jag hade börjat där så öppnade ägarna även en helt ny glassbar, inne på Billhälls i Sisjön, som låg närmare mitt hem. Där såldes enbart glass, och där var jag med och öppnade, och skötte sedan glassbaren i stort sett själv under sex månader, 15 år gammal!
Under långa perioder på dagarna var kundunderlaget lågt, så det blev att jag sysselsatte mig genom att läsa tidingar, eller en bok. Och provsmakade olika kombinationer av glass - med tillbehör! Snart kände jag att glassen började bli till ett riktigt problem. Och bestämde mig därför för att INTE äta av den alls.
Ett löfte jag sedan bröt, dagligen!
Senare har jag konstaterat att det ledde mig in i ett sockerberoende. Vilket jag definitivt kunnat vara utan. Här startade alltså en kamp jag inte kunde vinna! Jag lärde mig ALLT om kalorier, näringslära, dieter. Bantade i perioder, för att sedan bara gå upp i vikt igen. Det kändes som om kroppen var som en svamp, som drog åt sig kalorierna i allt jag åt, och sedan inte släppte ifrån sig någonting. Trots att jag samtidigt joggade och cyklade än mer intensivt, så hjälpte det inte alls upp i min ojämna kamp mot vågen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar