Kapitel 5: Hoppfullhet
Det betydde enormt mycket för mig när jag väl knäckte läs- och skrivkoden, det var helt enkelt fantastiskt! För att inte tala om tillfället då jag för första gången kunde läsa undertexten, och därmed följa med i ett engelskspråkigt tv-program. Jag satt i farmor och farfars svarta läderstol en lördagskväll och kunde knappt tro att det var sant!
Jag älskade sagor, helst att lyssna på, eller senare se dem som film på bio. Jeanette som brukade sitta barnvakt hos oss, och som jag tyckte väldigt mycket om, tog med mig på Askungen.
Det är så många år sedan, ett helt liv. Men jag glömmer aldrig känslan. Och den hade ett underliggande budskap som gick rakt in i mitt barnahjärta:
"Att inte ge upp! Att plågoandarna får sitt en dag. Hämnd är helt meningslöst, och slår bara tillbaka på en själv; Att det alltid lönar sig att vara en juste människa. En dag förvandlas man kanske till en svan, och om inte... så är det ok ändå:
Man duger som man är! Och att en dag blir man kanske bjuden på bal... och träffar sin prins... Att helt enkelt inte ge upp hoppet!"
Och DET har jag inte gjort än... Gett upp hoppet alltså😉
Jag älskade sagor, helst att lyssna på, eller senare se dem som film på bio. Jeanette som brukade sitta barnvakt hos oss, och som jag tyckte väldigt mycket om, tog med mig på Askungen.
Det är så många år sedan, ett helt liv. Men jag glömmer aldrig känslan. Och den hade ett underliggande budskap som gick rakt in i mitt barnahjärta:
"Att inte ge upp! Att plågoandarna får sitt en dag. Hämnd är helt meningslöst, och slår bara tillbaka på en själv; Att det alltid lönar sig att vara en juste människa. En dag förvandlas man kanske till en svan, och om inte... så är det ok ändå:
Man duger som man är! Och att en dag blir man kanske bjuden på bal... och träffar sin prins... Att helt enkelt inte ge upp hoppet!"
Och DET har jag inte gjort än... Gett upp hoppet alltså😉
Susen M J ©
 |
Foto: Susens tankar
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar