Tänk att det skulle dröja nästan fyra år innan jag vågade puffa för att ni skulle upptäcka och läsa mina texter 😌 Susens tankar: Samlade inlägg; Mitt Liv Min Historia - Del 1 Det är faktiskt mycket min underbara lillebrors förtjänst. För strax efter jul sms:ade jag Jonas länken till två av mina krönikor: NU ska vi vara snälla & Stjäck på dig då och till min förvåning såg jag någon dag senare att lässtatistiken på min blogg hade ökat dramatiskt! "Kanske inte så konstigt, för jag länkade den till Facebook!" svarade Jonas när jag nämnde det för honom. Han vet ju så väl att jag alltid känt mig skeptisk till sociala medier. Vilket ju grundas i mina dåliga erfarenheter av mobbing under många år. Och jag har ju förstått att det förekommer mer av mobbing än man kan önska just i de sociala sammanhangen på nätet, som Jag Aldrig Vill Bli Utsatt För Igen! Men jag ska inte förneka att det var väldigt roligt när jag förstod att Jonas insats genererade mig så många läsare, och det gav mersmak. Så i dag skickade jag själv länken: Susens tankar: Samlade inlägg; Mitt Liv Min Historia - Del 1 till goa, trygga kontakter i min mobil, vilket omedelbart fick genomslag och härliga, varma meddelanden. Så långt ifrån mobbing och elände man kan komma! Anders Rasmussen var snabbast att svara. Han skrev: "Härligt att du kom till den insikten👍Det är fint skrivet och det är härligt att dela det med andra💓" Jag blev så glad, men också väldigt ställd av hans svar, för det visar så tydligt på hur trubbiga mina armbågar alltid förblivit. Jag håller mig alltjämt i bakgrunden när det gäller mina egna bedrifter, och framhäver hellre andras när jag kan. Kanske för att man då utsätter sig för så lite kritik som möjligt? Men det undergräver ju även totalt chansen att nå fram! Mitt svar till honom blev därför: "Tack snälla Anders! Som de säger på engelska: Maybe I´m too modest...?!" Och när jag för en stund berättade det för brorsan så svarade han: "Jamen det är väl självklart att du ska dela med dig av dina texter. Tänk om jag som möbelsnickare låste in mina möbler i en mörk källare...?"
Där fick han mig! Allt blev glasklart! Så snälla; LÄS! Och vill du börja från start, så gör du det enklast genom att först läsa Kapitel 1 till 44, som finns publicerade i följd i: Susens tankar: Samlade inlägg; Mitt Liv Min Historia - Del 1 Därefter fortsätter min historia i det här inlägget; Susens tankar: Samlade inlägg; Mitt Liv Min Historia - Del 2 med Kapitel 45 till 154. Hittills har jag skrivit om sådant i mitt liv som uppenbarligen varit viktigt, eftersom det stannat i mitt minne.
Jag ska även samla mina dikter, både på svenska och engelska, och de krönikor jag publicerat här tidigare, och lägga länkar till dem i egna inlägg. Och När Tiden och Orken sedan återvänder så fortsätter jag min historia.
Kapitel 1-44: Susens tankar: Samlade inlägg; Mitt Liv Min Historia - Del 1
Kapitel 45-154: Susens tankar: Samlade inlägg; Mitt Liv Min Historia - Del 2
Kapitel 45: Återigen blev Karin... och Anette, min räddning!
Kapitel 46: På Jakt:
Efter Bostad... men fick Frisör
Kapitel 47: Desperat
jakt på boende
Kapitel 50: Den ALLRA
första förlossningen
Kapitel 51: Städning
och Göteborgsvarvet
Kapitel 54: Lysekil -
mitt hjärtas stad
Kapitel 55:
Skådespelardrömmar
Kapitel 56: Till Paris med mamma
& fira min 25-årsdag
Kapitel 59: Fortsatte
må dåligt
Kapitel 60: En blå, en
vit, en grön och nu en röd... Bil
Kapitel 62: Passera
hemlösa på väg till semesterparadiset Maui, Hawaii
Kapitel 64: Våren därpå
- Vägen till Korfu
Kapitel 65: Resan till
Korfu blev Början på en Väldigt Speciell Vänskap
Kapitel 66: Höst Regn
och Rusk
Kapitel 69: Tiden
släpade sig fram den vintern
Kapitel 70:
Katastrofmedicinsk utbildning
Kapitel 71: Karibien
närmar sig med stormsteg
Kapitel 72: Barbados -
Maggans födelsedag
Kapitel 73:
Grenadinerna... mmm...
Kapitel 76: Besök hos
hudläkaren
Kapitel 77: Jag har
HITTAT Ingrid ... som jag lärde känna i USA!
Kapitel 78: Den nya
ögonläkaren
Kapitel 79: Halkat
efter rejält med mina inlägg
Kapitel 80:
Synfältsundersökning
Kapitel 81: På stan med
mamma och pappa
Kapitel 84: Provsvar
& Diagnos
Kapitel 85: Doktorn om
Hypofysadenom: Problematik & Operation
Kapitel 86: På jobbet
samma kväll jag fått min diagnos
Kapitel 87: Oändligt
svårt att berätta om hypofysadenomet för familjen
Kapitel 88: Lättnad
& Irritation
Kapitel 89: I Väntan på
Operation
Kapitel 90: Sommaren
sniglar sig fram
Kapitel 91: Samtal från
sjukhuset
Kapitel 92: Så kom
dagen för inläggning
Kapitel 93: Rutiner
& Ständiga Byten Av Rum På Avdelningen
Kapitel 94:
Neuro-Oftalmologen & Problem Med Frisyren
Kapitel 96: Det blev
trots allt en väldigt bra vecka
Kapitel 99: Den Absolut
Värsta & Längsta Natten I Mitt Liv!
Kapitel 100: Men en ny
dag nalkades...
Kapitel 102: Livet och synen återvänder
Kapitel 103: Säg den glädje som varar...
Kapitel 104: Den måndagen var den
längsta dagen i mitt liv!
Kapitel 105: "NU Dör Jag! Men Det
Skiter Jag I!"
Kapitel 107: Fem deciliter vätska per
dygn
Kapitel 108: Doktor Robert bad om ursäkt
Kapitel 109: Dag För Dag Blir Jag
Långsamt Bättre
Kapitel 110: Rörigt i personalledet
Kapitel 113: Det närmar sig Hemgång!
Kapitel 115: New York City Here We Come!
Kapitel 116: NYC 🍎 Vilken Upplevelse!
Kapitel 117: Sightseeing i New York City
Kapitel 118: Fashionabla Hotell &
Central Park
Kapitel 119: Empire State Building
Kapitel 120: Min 30-årsdag på The
Russian Tea Room
Kapitel 121: Firandet av San Gennaro i
Little Italy
Kapitel 122: Flygbiljetter från New York
City till San Francisco
Kapitel 123: San Francisco - För Tredje
Gången!
Kapitel 124: En chans att få se Michael
Bolton Live för första gången
Kapitel 125: Michael Bolton och Kenny G
- Vilken Duo - Vilken Konsert!
Kapitel 126: Hemkommen från USA skrev
jag till Michael Boltons Fan Club
Kapitel 129: Så blev det nytt år...
Kapitel 130: Inbjuden av TV för att se
Michael Bolton på Berns i Stockholm
Kapitel 131: Den längsta resan:
Göteborg-Stockholm till Berns & Michael Bolton
Kapitel 132: Mötet med Michael Bolton
& Kvällen på Berns
Kapitel 133: Känslan var lite som när
sagan är över dagen efter ...
Kapitel 135: Senare den sommaren
Kapitel 136: Hösten blev inte lättare
Kapitel 137: På jakt efter gynekolog
Kapitel 138: Carola och jag på samma
Bolton-konsert
Kapitel 139: Dags för nästa operation
Kapitel 141: Patientförsäkringen -
Ersättning på grund av Ögonläkaren
Kapitel 142: Delad glädje fördubblas...
eller mer!
Kapitel 143: Inför nästa USA-resa
Kapitel 144: När Scho blev min farmor
Kapitel 145: Tiden flög & Livet
skavde
Kapitel 147: Höst & Äntligen USA...
Igen!
Kapitel 148: Mitt första möte med Scho
Kapitel 149: Connecticut - Mitt andra
hem
Kapitel 150: Bara första av många
härliga besök i Connecticut
Kapitel 152: Vidare mot Orlando &
Key West i Florida samt Utah, Wyoming, Montana, Idaho & Arizona
Kapitel 153: Sandra! Ann! Till Er Och
Alla Som Läser: Tack!
Kapitel 154: Susens tankar 1 år på Alla
Hjärtans Dag❤
Susens tankar: https://susenstankar.blogspot.com/
